Alla de stora banbrytande nationalekonomerna under
1800-talet grubblade över kapitalismen.
Adam Smith, David Ricardo, Thomas Malthus och John Stuart Mill som gav upphov
till liberalismens politiska ideologi och Pierre-Joseph Proudhon och Karl Marx som
blev socialismens förgrundsgestalter.
Ett hade de alla gemensamt: De försökte komma underfund med vad kapitalismen innebar för samhället.
De utgick i sina studier från den existerande kapitalismen som de definierade, beskrev, analyserade och försökte skapa verktyg för att bemästra.
Ett hade de alla gemensamt: De försökte komma underfund med vad kapitalismen innebar för samhället.
De utgick i sina studier från den existerande kapitalismen som de definierade, beskrev, analyserade och försökte skapa verktyg för att bemästra.
När det gäller Smith, som ofta brukar räknas till liberalisens
fader, och Marx som påstås vara upphov till marxismen, blev de bägge slarvigt
lästa och grundligt missförstådda.
Bägges tankar förgrovades av enfaldiga teoretiker, smiddes om av fanatiska politiska aktivister, utnyttjades som argument av illvilliga motståndare och höjdes till skyarna av dogmatiska anhängare.
De både älskades och hatades ihjäl.
Bägges tankar förgrovades av enfaldiga teoretiker, smiddes om av fanatiska politiska aktivister, utnyttjades som argument av illvilliga motståndare och höjdes till skyarna av dogmatiska anhängare.
De både älskades och hatades ihjäl.
I den processen försvann Smiths och Marx geniala iakttagelser
och kokades ner till politisk fundamentalism.
Deras tankar absurdiserades av å ena sidan av sådana ”nyliberaler”
som Ayn Rand, Friedman m,fl. och å andra sidan ”marxister” som Lenin, Stalin
och andra.
Nationalekonomin flydde in i matematikens och
prisbildningsmodellernas molekylära värld och började plottra med detaljer i
marknadsekonomin. De lämnade studierna av kapitalismen till sociologer,
politiker och filosofer som inte var intresserade av de historiska sammanhangen
och dess ekonomiska drivkrafter.
Visserligen hade somliga nationalekonomer pekat på ekonomins samband med andra viktiga samhällsområden och hur allt påverkade vartannat ömsesidigt men studiet av kapitalismen lämnades därhän.
Många sociologer har bidragit till belysningen av kapitalismen utan att explicit ha studerat just kapitalismen.
Visserligen hade somliga nationalekonomer pekat på ekonomins samband med andra viktiga samhällsområden och hur allt påverkade vartannat ömsesidigt men studiet av kapitalismen lämnades därhän.
Många sociologer har bidragit till belysningen av kapitalismen utan att explicit ha studerat just kapitalismen.
Hos liberalerna blev ”kapitalism” synonymt med
”marknadsekonomi” som måste försvaras och hos socialisterna ett skällsord för orsaken
till snart sagt allt jävelskap som måste krossas.
Under tiden har kapitalismen, som allt annat här i världen, förändrats och ändrat karaktär medan samhällsvetarna går vilse i akademisk närsynthet.
Det finns ingen anledning att återgå till Smith och Marx, men vad som idag krävs är förutsättningslösa studier och analyser av kapitalismen.
Det kommer att bli svårt att skaka av sig allt propagandistiskt, utopiskt, infantilt och ideologiskt påhäng och att avgränsa och definiera studieämnet från alla missuppfattningar.
Men det kan gå och det måste gå!
Under tiden har kapitalismen, som allt annat här i världen, förändrats och ändrat karaktär medan samhällsvetarna går vilse i akademisk närsynthet.
Det finns ingen anledning att återgå till Smith och Marx, men vad som idag krävs är förutsättningslösa studier och analyser av kapitalismen.
Det kommer att bli svårt att skaka av sig allt propagandistiskt, utopiskt, infantilt och ideologiskt påhäng och att avgränsa och definiera studieämnet från alla missuppfattningar.
Men det kan gå och det måste gå!
Till världskapitalismens försvar, Johan Norberg, Timbro 2004
är i själva verket ett försvar för marknadsekonomin.
”Rädda jordklotet, krossa kapitalismen” Lars O. Nilsson Flamman
8 oktober, 2014
Frågan är vad som ska krossas och vad kapitalismen ska ersättas med.