söndag 30 juli 2017

I stället för retorik. Politisk och demokratisk argumentation i fyra kategorier. (Förslag.)

Det följande är ett förslag till en rekommendation för den som vill föra en hyfsad och just politisk debatt.

Jag har här delat in den politiska argumentationen i fyra kategorier.
Argumentation enligt 1. Är att rekommendera i en demokrati.
2. Bör undvikas
3. o 4. Förkastliga eller bör vara förbjudna

Utgångspunkt. Innan du går in i en politisk debatt:
När du debatterar politik bör du ha klart för dig på vilken grund dina egna ståndpunkter och åsikter vilar. Du bör ha en sammanhängande åskådning som omfattar hela tillvaron, politiken och människan och du bör ha en uppfattning om den ekonomiska, sociala och kulturella historien och nutiden. (Se exempel på min blogg ”Sju fundamentala tankar om tillvaron”)
Varje påstående du gör bör grundas i din grundläggande åskådning, stödjas av fakta och helst kunna beläggas med exempel.

I debatten bör du kunna skilja på motståndarens åsikter och hens person. Alla politiska motståndare är medmänniskor och ingen är sämre än du. Se inte din motståndare som fiende.
Möt din motståndare med respekt och tolerans och lyssna till hens argument.
För att din motståndare har andra åsikter än du behöver hen inte ha fel. Ni kan bägge ha rätt men syfta mot olika mål och eller ha olika utgångspunkter.

Om debatten ska leda fram till ett beslut: Ta vara på sådant i motståndarens argument som du kan acceptera och erbjud en förhandling. Var beredd att kompromissa.

DEBATTEN
1. Sakfrågor. Äkta politisk argumentation.
Du söker bevisa att dina argument är bättre än motståndarens och att
a) motståndarens argument inte håller utifrån hens egna premisser.
b) motståndarens argument inte håller utifrån dina premisser.
c) konsekvenserna av motståndarens argument leder åt helvete
d) motståndarens ideologiska utgångspunkt är fel.
e) motståndaren talar för en viss grupps intressen där det finns ett allmänintresse
f) motståndaren är ologisk, motsäger sig själv, använder fel exempel, utgår från fel premisser
g) motståndaren ljuger, slirar på sanningen, använder obevisade hänvisningar, hittar på fakta
h) motståndaren har hävdat en rakt motsatt uppfattning i samma fråga tidigare
i) motståndaren använder felaktiga paralleller, jämförelser,

2. Nedvärdering av motståndarens uppfattning. Du använder nedvärderande bilder och texter.

Du hävdar att
a) motståndaren har fel ideologi (det vill säga en annan än du har)
b) motståndarens parti eller grupp driver särintressen
c) motståndarens parti har skumma avsikter
d) motståndaren har bytt politisk ståndpunkt
e) motståndaren saknar kontakt med folkmeningen, verkligheten
f) motståndaren har fattat fel

Tyvärr är denna typ av argumentation vanlig i sociala media.

3. Nedvärdering av motståndarens person, Vulgärargument. Förtal. Förlöjligande.
Du hävdar
a) att motståndaren är dum, obildad, sagt fel vid tidigare tillfälle,
b) utan bevis eller fakta att motståndaren tidigare har gjort sig skyldig till brott, skumma saker m.m.
c) utan bevis eller fakta att motståndaren är skum eller kriminell
d) Du gör dig rolig på motståndarens bekostnad, eller förlöjligar motståndaren, på grund av motståndarens utseende, personlighet, namn, härstamning, lyte, etnicitet, kön, situation,
c) du sprider lögnaktiga ”fakta”, bilder och historier som stärker din sak, nedvärderar din motståndare eller dennes argument.
Dessvärre är denna typ av argumentation allt vanligare i sociala media.
4. Hot och våld
a) Du hotar motståndaren med våld

Din synpunkt
Jag är tacksam för synpunkter på ovanstående rekommendation.
Vad kan eller bör slopas, vad saknas, vad bör ändras?
Är jag helt ute och cyklar eller har min text något värde?
Har du tips på lämplig läsning? Helst inte bara i ”retorik” utan även ”vett och etikett” i debatten.
Har du tips på bättre rekommendationer?



Se även min blogg "Debatten på väg att förgrovas"





1 kommentar:

fjellis sa...

Jag håller med om nästan allt men inte de väldigt höga krav du ställer på debattörer:
"När du debatterar politik bör du ha klart för dig på vilken grund dina egna ståndpunkter och åsikter vilar. Du bör ha en sammanhängande åskådning som omfattar hela tillvaron, politiken och människan och du bör ha en uppfattning om den ekonomiska, sociala och kulturella historien och nutiden."

Jag anser inte att alla dessa krav behöver vara uppfyllda för att man ska kunna kritisera förslag till åtgärder för att dessa åtgärder sannolikt inte skulle leda till de förändringar som förlagsställaren påstår och/eller föreslå andra åtgärder som man tror skulle fungera bättre.

Eftersom få politiker lever upp till dina krav oavsett parti så skulle det betyda att om man accepterar dem att de flesta politiker borde hålla sig borta från den politiska debatten vilket i sin tur skulle innebära att de borde hålla sig borta från politiken.

Det låter i och för sig lockande men vilka ska de då ersättas med och hur?
Ska vi införa någon form av körkort eller legitimation för politiker och de som ska tillåtas delta i den politiska debatten?

Det tycker jag låter väldigt elitistiskt och föga demokratiskt. Däremot ser jag inga problem med att lägga ner ungdomsförbunden. Tvärtom, det tror jag skulle göra underverk för att vi skulle få politiker mer medvetna om väljarnas vardag än dagens.

Det här är ett intressant krav i sig "När du debatterar politik bör du ha klart för dig på vilken grund dina egna ståndpunkter och åsikter vilar."

Bör man också deklarera denna grund?

Tänk vad kul det skulle bli om alla de som anammat ett visst partis värdegrund för att det var sättet att göra karriär på helt plötsligt berättade det.

Jag tror att det finns en existentiell dimension i politiken och med det menar jag att politiken för många ska innehålla både tröst och bekräftelse, en sekulär variant av "Jesus älskar dig". Jag tror inte att dessa behov klarar av en alltför djupgående analys av varför man stöder det parti man stöder.