onsdag 23 december 2015

Den nyliberala paradoxen

Nyliberala debattörer och politiker brukar anse att pengar är ett viktigt incitament för människor och individer d.v.s. att plånboken styr våra handlingar.
De anser t.ex. att för höga a-kasse- och sjukersättningar gör att folk inte vill arbeta utan hellre går på bidrag. Därför var alliansregeringen snabb med att försämra försäkringsvillkoren  så snart de fått regeringsmakten 2006.
Nu skulle alla lata djävlar och simulanter tvingas ut i jobb.

Samtidigt vill de nyliberala – moderater, Svenskt Näringsliv, borgerliga ekonomer m.fl. - sänka ingångslönerna för s.k. okvalificerade jobb för att de arbetslösa lättare ska få arbete.
Svenskt Näringsliv tror att antalet ingångsjobb kommer att öka då arbetsgivarna inte behöver betala så mycket i arbetslön. Och ju lägre löner desto mindre kostnader och därmed bättre konkurrenskraft är tanken. 
Arbetsgivarna, eller rättare sagt arbetsköparna, håller alltså inne med en massa arbetsuppgifter för att de inte vill betala arbetskraften för att den är för dyr.

Det är mycket sällan som arbetsgivarna talar om vilka arbetsuppgifter det rör sig om eller berättar om hur mycket lönerna ska pressas ner innan det blir möjligt att anställa.
Inte heller finns det några vetenskapliga stöd för att det finns ett samband mellan låga löner och låg arbetslöshet.

Men lägre ingångslöner måste innebära att skillnaden mellan försäkring och lägstalöner ökar. Lönerna blir lägre i förhållande till bidragen.
Det borde väl innebära att de outbildade arbetslösa inte vill ta jobben.
Om man sänker ingångslönerna blir ju incitamentet att ta ett jobb för dem som inte är så motiverade att jobba. De stannar hellre i bidragsberoende än att ta ett lågavlönat skitjobb.
I konsekvensens namn borde man därför i stället höja ingångslönerna.

Annars måste nästa steg bli att sänka bidragsnivåerna. Det är arbetsgivarna medvetna om.
För det ska ju löna sig att arbeta.

Hela resonemanget om att sänka löner gäller dem som står lägst i den ekonomiska hierarkin. De som jobbar på Mac Donalds ska sänka sin lön från 16000 i månaden till… Ja vaddå?
Men det är naturligtvis inte de som förordar lönesänkning.

Det är de välbetalda direktörerna på Svenskt Näringsliv och deras ekonomiprofessorer, de som ligger på toppen av lönehierarkin, som är så ivriga att sänka de sämsta lönerna.

När det gäller dem själva är resonemangen och logiken helt annorlunda.
Verkställande direktörers höga löner och bonusar försvaras med att direktörerna måste ha en stimulans att jobba hårt för företaget och inte fly till bättre betalda jobb i utlandet.
Snacket om att det är nödvändigt att sänka lägstalönerna är antingen en nyliberal dogm utan vetenskaplig grund eller ett medvetet sätt att skylla krisen på de fattiga i stället för att ta itu med de verkliga problemen.

Den allvarligaste orsaken till arbetslösheten i Europa är nämligen att kapitalägarna inte investerar sitt kapital i produktiva verksamheter. Kapitalet satsas inte i produktion utan på finansspekulationer.
Staten skulle kunna satsa realkapital för att ge ekonomin en viktig injektion. Men tyvärr sätter de nyliberala dogmerna stopp för detta.
SvD 
SVT 


3 kommentarer:

Leif sa...

Det är bara att se på det svenska skattesystemet. Investeringar i näringsverksamhet bestraffas till skillnad mot pengar som satsas på bostadsspekulation där svenska bostadsägare är lägst beskattade i hela EU.

Nils Persson sa...

Jag kan direkt komma med några exempel från det man ser varje dag av arbetsuppgifter som sker i större utsträckning i andra länder än i Sverige:

Kassörskor som ersätts med självscanning
parkering i parkeringsgaragen (man lämnar bara nyckeln)
Betalstationer vid biltullar
Bordsservering på lunchrestauranger
resebyråer
läxhjälp för skolbarn
barnpassning

osv osv
Detta var ju bara de enklaste exempel, det stora problemet är ju inte ens där utan när man bygger hus i Sverige kommer väggarna som halvfabrikat med färdiga fönster från länder med lägre ingångslöner.

Menar du allvarligt att du inte ser någon koppling mellan pris och antalet arbetstillfällen på arbetsmarknaden? Har du inte noterat att Sverige ligger i absoluta framkant på att bortrationalisera arbetstillfällen?

Jonny sa...

Det finns massor med arbetsuppgifter som skulle kunna utföras om kostnaden för dem sänks, goda exempel är tjänster inom RUT branschen där arbetsuppgifter som endera aldrig utfördes, gjordes svart eller t.ex ledde till att man själv gjorde det eftersom det var för dyrt att anlita hjälp.

Vad socialister inte verkar förstå är att om man har en stor grupp med lågutbildade så måste man anpassa arbetsmarknaden därefter eller acceptera att människorna i denna sätts i livslång arbetslöshet.

Denna situation håller nu på att förvärras extremt mycket pga den stora immigrationen av lågutbildade som vi har. Enda hållbara lösningen är att acceptera att vi öppnar upp arbetsmarknader med låga löner, kraftiga skattereduktioner på vissa sektorer etc.