I dagens SvD, under rubriken ”Fostra oss inte som hundar”, refererar ledarskribenten Maria Ludvigsson till en debattartikel i Dagens Samhälle som skrivits av två forskare
från Ratio, Alexandru Panican och Kristine Persson. De har intervjuat gymnasieungdomar om deras syn på
skolarbetet.
Inom parentes sagt är Ratio Näringslivets forskningsinstitut finansierat av bland
annat Svenskt Näringsliv
I sin artikel i
Dagens Samhälle lyfter intervjuarna fram att de flesta elever ansåg att utbildningen
ska vara "rolig".
Intervjuarna skriver:
”Eleverna är inte heller intresserade av kopplingen mellan vald utbildning och efterfrågan på arbetsmarknaden. Trots att en majoritet av de som intervjuats menar att den framtida inkomsten, som förväntas bli hög, är mycket viktig har de inte fått någon information om yrkesutgång eller utbildningens attraktionskraft på arbetsmarknaden.”
Detta, föga förvånande, svar från ungdomar får SvD:s ledarskribent att fundera över dessa attityders roll för att skapa norra Europas största ungdomsarbetslöshet.
Intervjuarna skriver:
”Eleverna är inte heller intresserade av kopplingen mellan vald utbildning och efterfrågan på arbetsmarknaden. Trots att en majoritet av de som intervjuats menar att den framtida inkomsten, som förväntas bli hög, är mycket viktig har de inte fått någon information om yrkesutgång eller utbildningens attraktionskraft på arbetsmarknaden.”
Detta, föga förvånande, svar från ungdomar får SvD:s ledarskribent att fundera över dessa attityders roll för att skapa norra Europas största ungdomsarbetslöshet.
Ledarskribenten Maria Ludvigsson, själv fostrad
inom Svenskt Näringsliv, skriver att staten inte bör fostra medborgarna genom
belöningar.
”Kanske borde bidragssystem och den samhälleliga infrastrukturen helt enkelt oftare kräva att vi tar konsekvenserna av våra val? Visa att de spelar roll, liksom våra bevekelsegrunder. När de spelar roll blir vi sannolikt mer varsamma i livsval och prioriteringar. Allt behöver inte vara lattjo om det långa perspektivet också finns med i lyckokalkylen.”
”Kanske borde bidragssystem och den samhälleliga infrastrukturen helt enkelt oftare kräva att vi tar konsekvenserna av våra val? Visa att de spelar roll, liksom våra bevekelsegrunder. När de spelar roll blir vi sannolikt mer varsamma i livsval och prioriteringar. Allt behöver inte vara lattjo om det långa perspektivet också finns med i lyckokalkylen.”
Nej, hon menar inte Rut, Rot, lägre
ingångslöner och andra subventioner till näringslivet utan vill att ”våra”
attityder till framtiden ska ändras.
”Vi” ska se mer allvarligt och sakligt på de val vi gör i tidiga ungdomen.
Med utgångspunkt från ett antikt lyckobegrepp för hon ett krystat resonemang som utgår från den gamla nyliberala dogmen om att staten fostrar sina medborgare genom politiska beslut.
Att arbetslivet - med sin arbetsmiljö, belöningssystem, hierarkiska struktur och lydnadskultur - där de flesta medborgare vistas halva sin vakna tid har en starkare och djupare fostrande påverkan på våra attityder känner ledarskribenten inte till.
Att ungdomarna med sitt begrepp ”rolig” kan mena intressant, stimulerande och pedagogisk faller heller inte den väluppfostrade skribenten in.
”Vi” ska se mer allvarligt och sakligt på de val vi gör i tidiga ungdomen.
Med utgångspunkt från ett antikt lyckobegrepp för hon ett krystat resonemang som utgår från den gamla nyliberala dogmen om att staten fostrar sina medborgare genom politiska beslut.
Att arbetslivet - med sin arbetsmiljö, belöningssystem, hierarkiska struktur och lydnadskultur - där de flesta medborgare vistas halva sin vakna tid har en starkare och djupare fostrande påverkan på våra attityder känner ledarskribenten inte till.
Att ungdomarna med sitt begrepp ”rolig” kan mena intressant, stimulerande och pedagogisk faller heller inte den väluppfostrade skribenten in.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar