lördag 2 maj 2015

Första maj har krympt till nationell partipolitik

År 1884 beslöt American Federation of Labour, AFL att kräva åtta timmars arbetsdag för sina 400 000 medlemmar från 1 maj 1886. För att genomdriva detta gick arbetarna ut i strejk. Sju av de strejkande dömdes till döden men straffet ändrades till femton års straffarbete.
På andra Internationalens första kongress i Paris 1889 föreslog den amerikanska delegationen att första maj skulle bli den internationella arbetarrörelsens manifestationsdag vilket också kongressen beslöt. Huvudparollerna för de första 1:a majdemonstrationerna var åtta timmars arbetsdag.

Det var ett internationellt krav och i slutet av oktober 1919 höll International Labour Organisation, ILO, (i dag ett FN-organ) – som består av representanter för arbetsgivare, löntagare och regeringar från de olika länderna – sin första arbetskonferens i Washington och där formulerades konventionsförslag om åtta timmars arbetsdag eller 48 timmars arbetsvecka. 

Denna viktiga arbetstidsförkortning genomfördes därefter i flera länder ungefär samtidigt. I Sverige fastställdes 48-timmarsveckan i lag 1920.

I dag har förstamajparollerna krympt till nationella partipolitiska krav. De kan möjligen samla aktiva partianhängare och fackliga ledare men intresserar knappast andra. Det blir också en smula löjligt då demonstrationerna ställer krav under socialdemokratiskt regeringsinnehav.  Många har svårt att förstå vitsen med detta. Sakta men säkert håller deltagandet i förstamajdemonstrationerna också att tunnas ut.

Uppslutningen var betydligt större under 1960-70-talen kanske på grund av konkurrensen från vänster men också för att kraven blev internationellt inriktade: Kamp för Vietnams folk och mot apartheid i Sydafrika var huvudparoller.
Det fanns en ideologisk nerv i paroller och plakattexter.

Första maj är den internationella arbetarrörelsens dag och demonstrationerna borde återgå till att vara internationella manifestationer i första hand som ett stöd för alla dem som ännu inte har fått 8-timmars arbetsdag i Asien, Kina, Afrika och som lider under samma vidriga arbetsförhållanden som de svenska löntagarna för 100 år sedan.

Inrikespolitiska krav uppmärksammas under årets övriga dagar.
Löntagarna världen över och den internationella löntagarsolidariteten bör särskilt och uttryckligt uppmärksammas den första maj.
Den globala solidariteten är i dag viktigare än någonsin.


GP 
DN 

1 kommentar:

Jonny sa...

2015 och fortfarande har vi ett kungahus som ärver sin oficiella position, status och förmåner med blodets mystik. Skandal helt enkelt

Slutligen :
”Båd’ stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter dignar ner.”

Mer relevant än någonsin.