Jag avskyr mobben, både den välartikulerade och den våldsamt
råa.
Jag anser det vara fegt att dölja sitt ansikte och sin identitet i
samhällsdebatten och vid demonstrationer.
Jag tar avstånd från mobbens blinda, meningslösa raseri som förstör oskyldiga människor egendom.
Husbykravallerna ska fördömmas och inte försvaras men kan kanske förklaras.
Jag tar avstånd från mobbens blinda, meningslösa raseri som förstör oskyldiga människor egendom.
Husbykravallerna ska fördömmas och inte försvaras men kan kanske förklaras.
Första frågan är
Varför blir det kravaller i i Husby och Fittja, och inte Djursholm eller Lidingö?
Varför blir det kravaller i i Husby och Fittja, och inte Djursholm eller Lidingö?
Jag är f.ö. säker på att kravallerna initieras av kriminella
element i problemförorterna och att dessa lätt får massan med sig.
Om du dras med i kravaller kan det bero på att du
-
aldrig fått stöd från dina föräldrar att komma
in i det etablerade samhället eftersom de inte själva klarat av att orientera
sig i det,
-
knappast
klarat av grundskolan, inte för att du är dum utan för att du inte har någon
studietradition och inte ser meningen med skolutbildningen,
-
är arbetslös och inte har haft ett jobb sedan du
slutade skolan och att hoppet om att få jobb är litet eller inget alls,
-
är fattig,
-
ser hur
dina etablerade jämnåriga som har jobb och kan unna sig en viss materiell
standard som är ouppnåelig för dig,
-
ser hur dina kompisar som valt en kriminell bana
kan unna sig en viss materiell standard,
-
saknar uttrycksmedel och kunskap för att kunna
formulera och ställa krav på samhället,
-
ser orättvisorna men inte kan förklara dem,
-
blir allmänt förbannad på etablissemanget,
-
ser polisen som en del av etablissemanget,
-
bor i ett område där många delar ditt
utanförskap och frustration
-
inte ser någon annan väg ur tristessen än att
ställa till bråk.
Det finns fler faktorer.
Kravaller uppstår inte bara i Stockholms, Göteborgs eller Malmös
betongförorter utan även i många liknande förorter i världen.
Det måste finnas svar på varför.
Inlägg
4 kommentarer:
Jag tror att det i rätt stor anledning handlar om en frustration över att man anser att rättvisa inte skipas.
Jag skulle tro att de flesta invandrare i förorterna har erfarenhet av polisövergrepp av något slag. En hel del har upprepade erfarenheter av allvarligare övergrepp. Alla vet också att det aldrig blir några konsekvenser för polisen. Av hundra anmälningar som kommer in till polisen så leder bara 1% till åtal. Och väldigt få av dessa leder till fällande dom. Och väldigt få fällande domar leder till någon kännbar konsekvens.
Så många upplever att polisen står bortom rättvisan. Den händelse som utlöste de här kravallerna var att polisen gick in och sköt ihjäl en gubbe i hans hem i Husby framför ögonen på hans fru, och sen ljög om saken i media. Gubben hade visserligen en machete i hand men de runt om honom bedömde inte att han var en fara. Och polisen bör hur som helst kunna hantera en sådan situation utan att skjuta ihjäl honom. T.ex. övertala eller hota honom att släppa vapnet. Använda tårgas eller pepparspray. Gummikulor. Övermanna honom. I värsta fall skjuta honom i benet. Men de sköt ihjäl honom.
Och folket visste att polisen inte skulle bli dömd för detta. De skulle inte ens ställas inför rätta. Som vanligt.
Så därför beslöt sig ett gäng för att ta saken i egna händer. Man tände eld på saker för att locka in polisen i Husby där man attackerade dem. Vedergällning. En primitiv form av rättvisa.
Så tror jag i.a.f. att dessa människor tänkte. Och utan att försvara detta våld så menar jag ändå att våldet har en rationell grund och skäl som vi har goda anledningar att ta på allvar. Det måste bli mycket enklare att få rättvisa från samhället när polisen begått övergrepp. För annars kommer människor själva utkräva någon form av hämnd.
Finns inga enkla svar !
SVENSKA POLISER LÅTER SIG MISSHANDLAS AV UNGDOMAR.
Det har bildats en farlig trend i Sverige. Ungdomar har ingen respekt för polisen. De inte bara kastar sten och andra föremål utan till och med angriper poliser fysiskt. Detta finner poliserna sig i. Sverige är förmodligen det enda landet som man tillåter att poliser blir utsatta för misshandel. Det är början till en allvarlig degradering av den svenska polisens befogenheter. Jag ser med bävan fram emot en farlig fortsättning, om detta får lov att fortsätta. Vi medborgare har rätt att ha en poliskår som har integritet och som har sådan respekt med sig, att folk åtlyder polisens order.
Hej Hans!
Frågan är om polishatet är så nytt.
Min ungdom inträffade för 60 år sedan och jag växte upp i stockholmsförorten Hammarbyhöjden.
Naturligvis fanns ingenting att göra för oss på lördagskvällarna så vi drog in till Söder och knallade Götgatan upp och ner i hopp om att något skulle hända. Vi var inte ensamma eftersom alla förortsungdomar gjorde detsamma. Vi träffade jämnåriga från Enskede, Gubbängen, Johanneshov, Årsta, Hökarängen och andra söderförorter.
Ibland bildade vi små grupper som stod på trottoarerna och snackade.
Det dröjde inte länge förrän polisen var där och skingrade på oss.
En vinter i början av 50-talet stod vi ett gäng vid Björns Trädgård utanför Mjölkbaren. Några poliser kom fram och befallde oss att skingra på oss.
Ovanför gatunivån fanns en terrass med en liten balustrad. Vi gick upp dit och började krama snöbollar som vi lade upp på balustraden. Efter att ha lagt upp ett avsevärt antal projektiler gick vi ner och ställde oss på trottoaren nedanför. Snart var polisen där igen. Vi började käfta emot . Efter en stund blev poliserna så provocerade att de drog sina sablar. Vi knatade upp på terrassen och bombarderade snutarna med snöbollar. Vi såg det som en lek. Men det gjorde inte polisen. De saknade humor och snart stod en polisbil på gatan och fler poliser började jaga oss ner för Götgatan.
De enda som på den tiden försökt göra något för ungdomen var Södermalmskyrkan som hade öppnat sina portar för oss vilsna ungdomar. Dit tog vi vår tillflykt. Deras lokaler fylldes av stojande ungdomar och polisen följde efter. Vild tumult uppstod. Det var idet läget som äldre killar, antagligen kriminella, dök upp och på gatan utanför och lyckades välta polisbilen. Skyltfönster krossades och det hela slutade i riktiga kravaller.
Polisen var inte populär bland oss ungdomar.
De kravallerna som då uppstod var inte de första. Polisen hade säkert Götgatskravallerna (påskkravallerna )1948 och Berzeliikravallerna 1951 i gott minne när de beordrade oss att skingra oss.
För övrigt förekom kravaller i Stockholm även efter dem som jag var med om.
"Våra" kravaller var inte lika våldsamma som dem i Husby och jag klandrar inte polisens arbete där.
Men upplopp tycks ha sin egen oförnuftiga dynamik.
Skicka en kommentar