torsdag 27 oktober 2011

Storebror ser dig

Du går på Sveavägen i Stockholm. När du passerar en reklamtavla tilltalar den dig med namn och tipsar om just den butiken du kan vara intresserad av. Trevligt eller skrämmande?
Hur som helst är det en realistisk situation inom en inte alltför avlägsen framtid.

När du använder sociala medier eller handlar med kundkort avsätter du massor av information om dig själv och dina köpvanor. Din mobiltelefon talar om var du befinner dig. Storebror ser dig.
Det är inte säkert att du gillar det.

Jag är ingen integritetsparanoiker och inte heller vän av ”Den Nya Välfärden”.
Men det finns starka skäl att läsa Pär Ströms broschyr ”Storebror på Facebook – integritet och risker på sociala medier” som givits ut av DNV. Du kan rekvirera den gratis antingen genom att ladda ner den som PDF-fil eller beställa den per post.

DN

Fula fria företagare finns

SR, P1-morgon, rapporterar i dag om en svensk företagare som misstänks för att systematiskt ha lurat lettiska arbetare att jobba gratis på byggen och bondgårdar i Sverige. Mannen har rekryterat arbetarna via sitt bemanningsföretag i Riga och sen hyrt ut dom till svenska småföretagare.
Erik Leijonmarck, projektledare vid Institutet för säkerhets och utvecklingspolitik (ISDP) har skrivit en rapport om hur lettisk och estnisk arbetskraft utnyttjas i Sverige.

I söndags rapporterade SR:s Kaliber om slavlika förhållanden på billiga biltvättar.
Kaliber avslöjade hur asylsökande och papperslösa utnyttjas som billig arbetskraft och människohandel. Samtidigt ger Arbetsförmedlingen stöd till de illegala verksamheterna

Varje år lockas tusentals thailändska bärplockare till Sverige med löften om att tjäna ihop så mycket som en thailändsk årslön. Villkoren i Sverige har dock varit betydligt tuffare och många har åkt hem med skulder.
I augusti rapporterade DN om att en man och en kvinna i Hälsingland som anlitat bärplockare häktats av Hudiksvalls tingsrätt, misstänkta för människohandel.
De även DN


SR P1 Tendens har i veckan rapporterat om ”Fruimport” till Sverige.
Utländska kvinnor från fattigare länder, som Ukraina, Filippinerna, Thailand, lockas till Sverige med löfte om äktenskap och en ljus framtid. Kontakterna sker ofta via annonser på nätet.
Om relationen i Sverige tar slut inom två år är hon tvungen att återvända till ursprungslandet.
Mannen som lurar hit kvinnorna har fullständig makt och kan när som helst ringa till Migrationsverket och säga att förhållandet är slut och att han inte tar ansvar för henne längre.
I flera fall visar det sig att en del män satt detta i system. Det finns exempel på män som är uppe 5-10 "importerade" kvinnor för att få billiga hushållsnära tjänster utförda.

Naturligtvis är detta små undantag på vår svenska tämligen välbalanserade arbetsmarknad. De fula fiskarna agerar i arbetsmarknadens yttersta utmarker.
Men tendensen att sko sig på andras arbete tycks vara en del av den mänskliga naturen. Historien om slaveriet, träldomen och livegenskapen samt utnyttjande av arbetare i länder där fria fackföreningar är förbjudna tycks bekräfta antagandet.

Kanske är det också bäst att, i dessa historierevisionismens dagar, tillägga att vi i Sverige idag har en balanserad arbetsmarknad inte tack vare Det Nya arbetarepartiets stolta historia. Högern har alltid varit arbetarrörelsens motpart.

onsdag 26 oktober 2011

Kapitalisterna som styr världen

”Greklands hela ekonomi är mindre än stockholmsbörsen” påpekade ekonomiprofessor John Hassler på TV4 nyheter kl.19.00 i dag.

Det kan vara värt att tänka på, då vi snackar om finanskrisen, att världsekonomin styrs av en liten sammankopplad grupp multinationella företag.
Att så är fallet har bekräftats av en ny vetenskaplig studie från högskolan Eidgenössische Technische Hochschule Zürich, som undersökt sambandet mellan drygt 43 000 multinationella bolag, Studien visar att det är en relativt liten grupp bolag, i huvudsak banker, som har mest makt över den globala ekonomin.

Studien som presenterats i vetenskapsmagasinet New Scientist refereras i veckans nummer av Affärsvärlden.

”Vår analys är baserad på verkliga observationer”, säger James Glattfelder som varit med och utfört studien.
Forskarna har använt en databas, Orbis 2007, som innehåller 37 miljoner företag och investerare över hela världen. Av alla dessa bolag är drygt 43 000 transnationella med verksamhet i flera länder.
Av de transnationella går det att peka ut 1318 företag som har en starkare koppling till varandra genom ägarskap. Dessa bolag är kopplade till minst två andra i det mindre nätverket. I snitt är ett sådant elitbolag kopplat till 20 andra genom stora aktieägarposter.
De 1318 bolagen representerar 20 procent av de globala intäkterna. Men om man tittar på vad bolagen vidare äger och kontrollerar genom sina aktier representerar de 60 procent av de globala intäkterna.
I nätverket på 1318 bolag kunde forskarna isolera ytterligare en grupp. Den mindre gruppen i gruppen utgörs av 147 bolag som kontrollerar 40 procent av intäkterna i nätverket som utgörs av 1318 bolag.
Forskarna är noga med att påpeka att de inte ansluter sig till några konspirationsteorier. De transnationella bolagen köper aktier i varandras bolag på affärsmässiga grunder.

Forskarna noterar dock att en liten stark grupp kan orsaka problem för den globala ekonomin. Med hjälp av de empiriska studierna föreslår rapporten att man bör gå vidare och ta reda på hur den lilla men starka gruppen påverkar den finansiella stabiliteten.
I Affärsvärlden finns en lista på de 50 mäktigaste bolagen av den inre cirkeln på 147 bolag.

Här är de tio första på den listan.
1. Barclays plc
2. Capital Group Companies Inc
3. FMR Corporation
4. AXA
5. State Street Corporation
6. JP Morgan Chase & Co
7. Legal & General Group plc
8. Vanguard Group Inc
9. UBS AG
10. Merrill Lynch & Co Inc

Se även David C. Kortens bok ”When Corporations rule the World”

Finns på svenska: ”När företagen styr världen”

David Rothkopfs bok ”Superclass”

Valfrihet för alla?

Att det finns ett stort utbud av varor och tjänster innebär inte automatiskt valfrihet för alla.

Om utbudet och alternativen är knutna till hur penningstark, hur utbildad eller hur informerad du är eller till var du bor så begränsas dina möjligheterna att välja.

Marknaden ser till att det finns ett stort utbud av varor och tjänster. Har du inte råd att välja bland lyxbilarna kan du alltid välja mellan de billigare bilarna. Har du inte råd att välja bland bilarna kan du alltid välja en cykel ur cykelutbudet.
Har du inte möjlighet att bo i en Djursholmsvilla kan du kanske köpa ett hus i Pajala eller en hyra en lägenhet i Botkyrka.
Du har med andra ord full valfrihet?

Nyliberala ideologer vill öka valfriheten inom vård-, skola och omsorg genom att ”privatisera” mera.
Ja särskilt privata är ju inte privata skolorna och vårdinrättningarna eftersom de till största delen direkt stöds, och är direkt beroende, av skattepengar.

Utbudet av välfärdsföretag har kanske ökat men har valfriheten för ökat alla?
Det är det ingen som vet.

Ingen vet heller i dag om det är myndigheter, privata företag eller ideella organisationer som är bäst på skola, vård, omsorg och infrastruktur. Eller vilka som levererar högst kvalitet.

Enligt en ny kartläggning av Dagens Samhälle omsätter välfärdsbranschen hela 820 miljarder kronor. Det är ett systemfel när hundratals miljarder rullar genom våra offentliga förvaltningar utan att man kan mäta produktivitet, kvalitet och effekter, skriver Mats Edman, chefredaktör/vd Dagens Samhälle, i dagens DN Debatt.

Det behövs en avsevärd uppryckning när det gäller statistik för den offentliga marknaden. I dag finns fyra aktuella rapporter som pekar på att kvalitetskontrollen haltar:

1. Det saknas underlag för att utvärdera resultaten av offentliga sektorns verksamhet (enligt Statskontoret).

2. Det saknas data för att utvärdera konsekvenserna av reformerna inom välfärden (enligt SNS-forskare).

3. Det saknas statistik för att bedöma om offentlig upphandling leder till konkurrens (enligt Konkurrensverket).


4. Det saknas fakta för att utvärdera affärerna på den offentliga marknaden (enligt Dagens Samhälle).” skriver Mats Edman.

Man borde också undersöka hur stor den reella valfriheten för alla har blivit.
Har alla lika tillgång till den bästa vården, de bästa skolorna eller bästa omsorgen?

tisdag 25 oktober 2011

Nyspråk och självförhärligande i Moderaternas historiebeskrivning

Den Nymoderta målmedvetna och skickligt genomförda historieförfalskningen sker utefter fyra linjer:

1. Självförhärligande.
Påstår t.ex. att ”Nya Moderaterna” (=Moderaterna, Högerpartiet, Allmänna valmansförbundet) var ”med och genomförde rösträtten” när de i verkligheten var arga motståndare till den. Direkt historieförfalskning.
Se DN

2. Döljer sanningen.
Kallar sig ”vår tids arbetareparti”, utmålar sig som ” ett parti för hela Sverige” och påstår sig föra en politik utan hänsyn till ”särintressen”.
Syftar är att dölja att de fortfarande är ett parti för kapitalägare och rika samtidigt som de vill framställa politiken som fri från intressemotsättningar. Se Moderaternas handlingsprogram

3. Målar upp motståndaren som den onde i historien.
”Folkhemmet” och socialdemokratisk politik 1930-1970 framställs som ett antihumant statsbyråkratiskt och maktfullkomligt styre, politiskt klåfingrigt och skyldig till barnhemsbarnens lidaden, steriliseringspolitik, feghet under kriget, socialisering av det privata livet och smygkommunism.
Se dagens ledare i SvD

4. Skapar nyspråk.
Gör karikatyrer av motståndarens begrepp och går till angrepp mot dessa. Här går historieförfalsningen ut på att ersätta begrepp som t.ex. jämlikhet med nivellering och solidaritet med tvång.
Se t.ex. SvD:s ledare

lördag 22 oktober 2011

Demokrati uppstår inte automatiskt när diktaturen har fallit

Vi har vant oss vid att betrakta demokratin som ett normaltillstånd som finns där men som kan avbrytas av diktatur. När diktaturen faller tror vi därför att det automatiskt bir demokrati.
Historien visar att det inte är så.
Demokratibygget är ett hårt och tidsödande arbete som aldrig blir färdigt.
Demokratin måste byggas av folket, underifrån, med många byggstenar, bland andra:
Tolerans och respekt för oliktänkande, öppenhet, yttrande-, organisations- och pressfrihet, jämlikhet, gemensamma och rättvisa regler och strukturer som alla respekterar, domstol som står fri från alla maktgrupper, likhet inför lagen, ekonomisk-, kulturell och social frihet för alla, ett system som inte tillåter mutor.

I det vacuum och det kaos som uppstår efter folkliga revolutioner måste en ny maktstruktur erätta den gamla. Det krävs nämligen makt för att skapa förutsättningar för demokrati.
Det krävs makt inte minst för att balansera de olika grupperna och intressena – ekonomiska, kulturella och sociala - som kämpar om makten.

Ser man till historien är det alltid de mest välorganiserade och målmedvetna grupperna som tar makten i en kaotisk situation. I Ryssland 1906-1917 var det boljsevikerna, i Kina 1948 var det Maos bondearmé, i Iran var det mullorna.
Men i de flesta fall har inte demokrati genomförts. Istället har en ny diktatur ersatt den gamla.

Vilka grupper i Tunisien, Libyen, Egypten och övriga länder, där diktaturerna fällts, är mest och bäst organiserade? Vilka intressen företräder de?
Vilka förutsättningar har de att skapa demokrati?
I Tunisien är det val. Det innebär inte att Tunisien är demokratiskt. Det innbär bara att maktkampen pågår.

SvD

SR

SR

DN

onsdag 19 oktober 2011

Med överklassen som mentor

Drottning Silvia har i SvD generöst givit svenska folket goda råd om hur man ska uppfostra sina barn.

I intervjun berättade drottningen att kungen och hon bjöd sina tonårsbarn och deras vänner på ett glas vin till maten under en middag för många år sedan.
Anna Carlstedt, förbundsordförande för IOGT-NTO, reagerade och anser att detta var fel.

SR P1 ringer upp Carl Jan Granqvist, krögare och vinkännare, och frågar vad han anser om saken.

Fint att medierna förmedlar överklassens erfarenheter till oss i populasen. Kanske kan de raska journalisterna också ordna så att kungahuset och Carl-Jan berättar för oss hur man ska få sin lilla lön eller pension att räcka till, hur man löser bostadsfrågan för sina barn, vad man gör när ungarna åker mellan tunnebanevagnarna, när man hotas av vräkning eller vad ungarna ska göra när morsan håller på att supa ihjäl sig.

tisdag 18 oktober 2011

Kan man lita på mediedrev?

De ersättningsregler som Aftonbladet påstod att Juholt brutit mot existerade inte ens . Regeln kom till efter att drevet mot Juholt börjat gå.
Det skriver Bo Malmberg, professor vid Stockholms Universitet, i en debattartikel på Newsmill.

De regler som många hänvisat till är ”Föreskrift om arbetsrum och övernattningsbostäder för riksdagens ledamöter”.

De reglerna gäller inte för lägenheter i de fall då riksdagsmannen flyttar in hos t.ex. en sambo. Vilket gällde i Juholts fall.

Enligt en helt annan mer informell regelbok, nämligen den som gäller för politkerns uppträdande vid mediedrev, ska politikern gå direkt ut och göra en pudel. Absolut inte blåneka eller ljuga.
Juholt följde regelboken och ”erkände” att han inte kände till reglerna och lovade att betala igen de felaktigt utbetalda pengarna.
Nu kritiserar PR-konsulten Lars Thalén detta och skriver på DN Debatt att pudlandet inte alltid är ett bra sätt, särskilt inte när ingen skuld föreligger.

Nu när det hysteriska mediedrevet lugnat ner sig och ersatts av den bleka eftertanken kanske vi så småningom får veta några sanningar.

Aftonbladet gör en egen genomgång av Juholtsaffären fredagen den 7 oktober – onsdagen den 12 oktober.
Den saknar självkritik och någon pudel för felaktiga uppgifter är inte att vänta.

Förhoppningsvis kommer mediekritiska journalister som på P1:s ”Medierna” fortsätta att granska hela historien.

Kanske kommer någon att undersöka varför drevet gick precis som oppositionen lagt sina skuggbudgetar. Låg någon på bidragsscoopet för att släppa det vid rätt tillfälle?

När dogmerna förblindar

Jag utgår ifrån att Maria Ludvigsson är normalbegåvad, tämligen förnuftig och att hon har några års högskolestudier bakom sig. Som ledarskribent på en av Sveriges största tidningar bör hon också ha en viss insikt i hur samhället fungerar.
Och jag antar att hon inte är dummare än andra ledarskribenter i Sverige.
Därför är det intressant att studera hur nyliberala dogmer ständigt begränsar hennes synfält. I dagens ledare i SvD presenterar hon ännu en enfaldig kria.
Under rubriken ”Med facket för den enskilda individen” kommenterar Ludvigsson boken ”Livslön – välja studier, arbete, familj ” skriven av sex Sacoekonomer (SNS Förlag).

Ludvigsson hyllar akademikerorganisationen Saco för att det är ett fackförbund som verkar för lönespridning och individuella avtal och pekar på vikten av den enskildes val.
Att Ludvigsson för egen del valt att gå direkt från Svenskt Näringsliv till SvD kan kanske förklara att hon inte låtsas om industriarbetarnas och akademikernas helt skilda förutsättningar och villkor i arbetslivet och på arbetsmarknaden.
Svenskt Näringsliv driver just frågan om lönespridning och individuella avtal i årets avtalsrörelse gentemot LO. Avsikten är att försvaga de fackliga organisationerna genom splittring.
Men i arbetslivet och på arbetsmarknaden behandlar arbetsgivarna fortfarande den ickeakademiska arbetskraften som ett kollektiv. Därför måste löntagarna också försvara sig kollektivt.

söndag 16 oktober 2011

Vilken Swartzsyn om EU och EMU!

Richard Swartz ger i några kolumner i DN en märklig 1800-talsmässig beskrivning av Europa efter andra världskriget.
Stormakterna Tyskland och Frankrike är i kamp mot varandra och strävar efter att binda varandra i pakter och avtal för att hindra varandras maktsträvanden.
Det handlar också om de språkliga och kulturella skillnaderna mellan Erupas länder och hur de gör det omöjligt att samarbeta inom EU.
Han bygger sin teori på ett antal påståenden.

I kolumnen ”I väntan på kometen”
inleder Swartz raljerande att ”EMU har skapats mot bättre vetande.”
Regeringar och parlament i de ursprungliga elva medlemsstaterna: Belgien, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike, var alltså korkade och visste inte vad de gjorde.
De skulle naturligtvis ha frågat Swartz innan de satte igång.

För att gardera sig mot invändningen att USA:s stater har dollarn gemensamt skriver han att det är skillnad. Swartz, påstår att USAs stater först hade en Union innan de samlades kring Dollarn.
Det är fel. Det var tretton engelska kolonier (som senare blev amerikanska stater) som den 4 juli 1776 skrev under USA:s självständighetsförklaring, utropade den nya staten USA och som instiftade dollarn. Den unionen var lösare än EU.
Swartz påstår att skillnaderna mellan länderna gör Euron omöjlig. Som exempel påstår han att skillnaderna i t.ex. arbetslöshet inte är så stor i USA som i Europa eftersom rörligheten på arbetsmarknaden är störrre i USA än i EU.
Men det är fel. Skillnaderna i arbetslöshet mellan USA:s olika stater är stor. North Dakota har en arbetslöshet som ligger på 3,5 procent medan Nevadas ligger på 13,4 (SvD 8 okt. i år)
Staten Kalifornien, världens sjätte största ekonomi, är konkursmässig på samma sätt som Grekland. Budgetunderskottet var senast 28 miljarder dollar.
New Jersey är rikast. Under räkenskapsåret 2005 gav New Jersey den federala regeringen $ 77 000 000 000, men tog emot bara $ 55 miljarder.
Likheterna med Europa är i det fallet fler än skillnaderna.
Även i länder som Ecuador, El Salvador, Marshallöarna, Mikronesien, Palau, Panama och Östtimor är anslutna till den amerikanska valutan dollarn
Ett annat exempel är Kina. I Kina har man yuanen över hela riket oavsett de enorma skillnaderna i ekonomi mellan olika regioner och stater. Skillnaderna mellan dem är större än de i Europa.
Kina är som bekant världens snabbast ökande ekonomi.

I kolumnen ”Sjunga högt i skogen”
påstår Swartz att Grekland använt EU-bidragen till konumtion. Det är fel. Han har inte sett de enorma infrastrukturprojekt som satsats både i vägar och IT.
Swartz skriver att euron har orsakat kriserna i Portugal och Irland, Han glömmer att t.ex. Island, Storbritannien och USA drabbats av kriser och statsfinansiella problen fast de inte har euron.
Beskrivningen av Greklands ekonomi är i huvudsak riktig.
Grekland har en relativt liten industrisektor och ett småskaligt jordbruk.
De har varven och turismen.
De får inte in tillräckligt med skatter
De har lånat pengar till konsumtion.
Swartz slutsats är att Grekerna får skylla sig själva pch bör sparkas ut ur EU.
Han ser inte EU och EMU som ett solidaritetsprojekt vilket jag gör.

”Under esperantons bedrägliga yta”
Om Euron ska fungera krävs att alla går i samma riktning och i samma takt, säger Swartz .
Den nuvarande processen är en process för att åstadkomma just det. Det är just syftet med EMU. En utjämning.
Det tar tid, det är svårt men alternativet är värre.

Men min viktigaste invändning mot Swartz svartsyn är
att Swartz inte med ett ord nämner om att Europa, med eller utan euro, påverkas av mäktiga ekonomiska makter i omvärlden. Han glömmer att det inte bara finns politiska stormakter utan också ekonomiska globala kapitalintressen som inte sällan är större än enskilda länder. Det är inte bara de enorma multinationella företagen som är större än många länder utan också lika stora finansiella institutioner
Valutaspekulanterna är inga småskitar
Veckans affärer och The Wall Street journal hade den 4 mars 2010 en artikel om hur amerikanska hedgefonder kan ha spekulerat ned euron. Justitiedepartementet i USA inledde en undersökning av fem stora hedgefonder som misstänks ha gått ihop för att driva ned värdet på valutan. Utredningen pågår.
Samtliga är stora ekonomier där Soros Fund är mest känd i Sverige efter George Soros kronspekulationern 1992.
I början av 1990-talet, hade vi en ekonomisk kris i Sverige och kronan började attackeras av valutaspekulanter särskilt av Soros. Riksbanken sökte i panik försvara kronan genom att höja räntan upp till 500 procent. Attacken mot kronan förvärrade krisen.
Den typ av kris som drabbade Sverige, med attacker mot valutor, drabbade också Finland och Storbritannien på hösten 1992 och de flera europeiska länder sommaren 1993, Mexiko 1995, Asien 1997, Ryssland 1998, Brasilien 1999 och Turkiet 2001.
Under en enda vecka 1992 som kulminerade i den "svarta onsdagen", tjänade Soros Quantum Fonder 1 800 000 000 $ genom att sälja ut brittiska pund och köpa tyska mark. Denna transaktion gav Soros namnet "Mannen som krossade Bank of England" .
Världsexportens värde låg för fem år sedan på 4,8 biljoner dollar medan värdet av valutahandeln var uppe i 325,0 biljoner dollar.
Det var bl.a. med dessa erfarenheter, att spekulanterna kunde spela ut olika valutor mot varandra, som EMU bildades 1999.
EMU har en hel mängd brister och nackdelar men jag anser att den monetära unionen ändå är nödvändig som en politisk motvikt mot det globala finans- och valutakapitalet.

Vad är alternativet?

lördag 15 oktober 2011

Vad menar du med politisk kompetens?

Ropen på politisk kompetens skallar. Få vet vad som därmed menas.
Låt oss därför, tillsammans, försöka formulera några kriterier för ”politisk kompetens”.
Vi förutsätter att politikern har en någotsånär helgjuten uppfattning om samhället och om målet med den egna verksamheten, samt om de egna väljarnas situation och behov.
Att vara en kompetent politiker innebär:

Att ha en linje men, om det blir nödvändigt, för tillfället kunna avvika från linjen för att vinna framgång på lång sikt.
Att kunna avgöra när det blir nödvändigt att avvika från linjen.
Att kunna förhandla och kompromissa utan att förlora den uppdragna linjen eller kärnan i sin ståndpunkt.
Att kunna avgöra vad som är kärnan i den egna ståndpunkten.
Att samla en grupp pålitliga och kompetenta människor omkring sig.
Att ha en långsiktig strategi och ett långsiktigt mål men kunna acceptera att ägna mycket tid till att arbeta för delmål .
Att kunna ta ett steg bakåt för att kunna ta två steg framåt.
Att kunna skilja på det viktiga från det oviktiga.
Att kunna skilja på vän och fiende. Alla med samma uppfattning är inte vänner. Alla som är besvärliga är inte fiender.
Att kunna etablera oheliga allianser utan att förlora målet och initiativet.
Att både ha en helhetssyn och sinne för detaljer.
Att inte i onödan reta andra människor vare sig det är vänner eller fiender.
Att inte vara för ”snäll” utan vara tydlig om mål eller delmål och ge intryck av fasthet.
Att inte vara för snabb och spontan i sina beslut utan kunna väga fördelar och nackdelar mot varandra före beslut.
Att inte vara för långsam utan fatta beslut i tid. ”Smida medan järnet är varmt”.
Att lyssna till omgivningen utan att slaviskt följa omgivningens råd.
Att tåla vilket skit som helst utan att knäckas.
Att snabbt hitta det väsentliga i tiotusentals sidor protokoll, promemorior, rapporter, utredningar m.m..
Att ha humor och en smula självdistans.
Att sätta sig in i alla regelverk som styr den egna verksamheten och respektera dem.
Att vara ett dygdemönster för sina väljare.
Att veta det mesta inom åtminstone sju sakområden.
Att veta allt inom åtminstone tre sakområden.
Att vara bäst inom ett sakområde.

Du har säkert fler krav att formulera, eller så vill du formulera om dem och kanske är det några krav du vill stryka.
Använd kommentarsfunktionen här nedan!

DN Nyheter

DN

Eskilstuna-Kuriren

AB Ledare

Expressen Ledare

SvD Brännpunkt

SvD Kolumn

torsdag 13 oktober 2011

Det goda föredömets betydelse

Inom socialdemokratin finns det en stor grupp medlemmar och sympatisörer som inte gör så mycket väsen av sig men som är utomordemtligt viktiga för partiet och den allmänna synen på socialdemokratin.

Jag talar om den grupp som inte är direkt partipolitiskt verksam men som sympatiserar med socialdemokraterna och talar väl om partiets politik, och som genom sitt goda föredöme på jobbet, i föreningslivet, på orten och i bekantskapskretsen skapar respekt för sin person och sina gärningar i vardagen. Det är uppskattade idrottsledare, fackliga representanter, grannar, småföretagare och annat dugligt folk i bostadsrättsföreningar, byalag, villaföreningar o.s.v.
Genom att omgivningen vet att de är sossar skapar de en repsekt även för socialdemokratin.

De är helt enkelt goda föredömen och representanter för partiet.
De syns inte på partimötena, de stoltserar inte med partirosen på kavajslaget eller ens deltar på 1:a-majmötena men skapar ändå respekt för partiet genom sitt vardagliga föredöme.
Den gruppen lever oftast nära de människor som inte är sossar eller folk som inte sympatiserar med partiet. De goda föredömena rör sig med andra ord bland de människor som partistrateger kallar för marginalväljare.

I sin omgivning får de därför ofta höra uttryck för politkserförakt, främlingsfientlighet, sossehat och felaktiga uppfattningar om vad socialdemokratin står för.
Utan åthävor kan de i dessa vardagsmiljöer lägga saker till rätta och skapa grunden för förståelse för socialdemokratin.

De senaste veckornas händelser har inte förstört den personliga respekt som representanterna åtnjuter i sin omgivning. Men omgivningen får svårare att koppla samman deras goda gärningar med ett parti som enligt medierna sviker, fuskar och utnyttjar samhälletsresurser för egen vinning.
Och kanske blir också därigenom vardagsrepresentanterna allt färre.
När grunden eroderar rasar hela byggnaden.

DN

DN2

GP

AB Ledare

onsdag 12 oktober 2011

Även om Juholt inte ljuger…

Det är omöjligt att med ofta motstridiga mediauppgifter avgöra om Juholt har bidragsfuskat med med eller utan uppsåt. Om han gjort fel på grund av slarv eller av uppsåt är naturligtvis ganska avgörande för hur han ska bedömmas.

Jag utgår från att han inte medvetet har fuskat .
Det finns en del förklarande och förmildrande omständigheter till att Juholt”bara” har slarvat.
Sedan han valts till partiledare måste hans tillvaro ha varit rätt omtumlande och kaoitisk. Att hålla koll på alla detaljer i vardagen kan då vara svårt.
Jag har full förståelse för att han i den torbulenta tillvaron kunnat slarva med ett och annat.
Och du ,som påstår att du i liknande situation aldrig skulle kunnat slarva på samma sätt, har dålig självkännedom, saknar empatisk förmåga, ljuger eller är övermänniska.

Men nu är Juholt inte bara ”vanlig människa” utan även partiledare för ett parti som redan tidigare ligger risigt till. Väljarna och främst de presumtiva väljarnas misstro till partiet ökar.
Juholts försäkran att han inte fuskat med avsikt och att han betalat tillbaka pengarna hjälper föga. Mot sig har han de samlade medierna, motståndarna i andra partier och de inom socialdemokratin.
Allt medan socialdemokratin brottas med bilden av ett parti som inte är så noga med skattebetalarnas pengar. De politiska motståndarna har ju lyckats framställa socialdemokrati n som partiet som pytsar ut bidrag till höger och vänster. Juholthistorien etsar fast bilden av ett ekonomiskt oansvarigt parti.
Det är f.ö. en fråga som partiet grundligt måste ta itu med (Se min blogg Morgon- och aftonbön för partiledningen)
Det är ju inte bara Juholts bidragsmiss utan också beslutet att inte delta i TV 4:as partiledardebatt (se min blogg ”Barnsligt och osmart att hoppa av partiledardebatt”)och den urusla samordningen i samband med skuggbudgeten som naturligtvis utnyttjats av motståndarna.

Kanske måste partiet coola ner sig och mer metodiskt och på lång sikt bygga upp ett funktionsdugligt socialdemokratiskt parti.
(Se min blogg ”Socialdemokratins förnyelse måste få ta tid”)


DN

DN

DN Debatt

GP

AB Ledare

AB

SvD Ledare

måndag 10 oktober 2011

Om Juholt ljuger…

Socialdemokraternas 37:e ordinarie kongress ska hållas den 3-7 april 2013.
Där ska partiledning utses och socialdemokratisk politik slås fast.

Riksdagsval hålls knappt ett och ett halvt år senare, den 14 september 2014.

Om Juholt ljuger om att han inte kände till reglerna som han brutit mot, och om det skulle bevisas att han redan 2009 fått påstötning om de felaktiga bidragen, bör han och partiapparaten snabbt ompröva Juholts ledarskap.

Dels är det alltför många väljare med låga inkomster och som inte fuskar med bidragen som tappat förtroendet för Juholt och socialdemokratin.
De har då skäl att misstänka att Juholt har skott sig på skattebatalarnas och väljarnas pengar. De väljarna kommer att vara svåra att få tillbaka.

Dels kommer motståndare i alla läger, under hela valrörelsen, att kunna utnyttja ”affären” för sina egna syften och för att blockera diskussion i sakfrågor.

Det är bättre att ta det stora jobbet med att skapa ett enigt parti och skaka fram en ny ledning än att dras med en partiledare som visat sig ljuga.

Kanske går skadan inte att reparera till valet 2014, men börja då redan nu ett tålmodigt och metodiskt arbete med att upprätta förtroende för socialdemokratin inför valet därpå.
Att harva vidare i misstroendeträsket leder bara djupare ner i geggan.

DN

Expressen ledare

Sydsvenskan

SvD nyheter

Expressen ledare2
11 oktober
DN Nyheter
DN Nyheter 2
SvD Brännpunkt
AB Ledare

lördag 8 oktober 2011

Morgon- och aftonbön för partiledningen

Jag har ingen statistik att stödja mitt påstående med, men min känsla är att en stor del av de ledande politkerna inom socialdemokratin (och även andra partier) avlönats av skattebetalarnas pengar eller av medlemsavgifter.
Kanske har politkern gått direkt från skolan till anställningar inom stat och kommun, eller direkt från en kortare anställning till jobbet som ombudsmän och därefter till politiken.
Det är inget fel på det.

Men förmodligen tänker de sällan på att varje krona de tjänar, först har tjänats in av skattebetalare och /eller av medlemmarna.
Varken skattepengar eller medlemsavgifter kommer från himlen. Riksdagsmännens löner regnar inte ner från statsbudgeten eller kommer ur sedelpressar från statens tryckeri.
De kommer nerifrån väljarna. Och bakom varje krona ligger arbete som är välfärdens grund.

Få i pertiledningen har personliga erfarenheter av ackordsarbete inom den privata sektorn där varje intjänad krona måste motsvara en kvantitet arbete och en viss arbetstid. Få i ledningen har haft egna företag där varje intjänad krona betyder ansvarstagande, hårt arbete, kompetens och osäkra arbetsförhållanden, ofta sämre än löntagarnas.

Därför känns varje ”affär”, som t.ex. Juholts hyresmiss, som ett knivsstick i den socialdemokratiska redan ärrade själen.
Trots alla pudlar är det svårt att befria sig från misstanken att Juholts syn på bostadsersättningarna är nonchalant. Om inte medvetet fusk så slarvigt och nonchalant.

Därför, kära partiledning, börja och sluta varje dag med att tänka på vilka som avlönar er och varför!

DN Nyheter

Expressen ledare


DN Politik

DN Ledare

Aftonbladet ledare


AB Nyheter 1

AB Nyheter 2


AB Ledare 2

Var finns vänsteralternativen till EU och EMU?

Jonas Sjöstedt svarar i senaster numret av LO-tidningen (nr 32, ”Välfärden massakreras i eurokrisen”) på Bror Perjus artikel i förra numret av LO Tidningen (nr 31 ”Att avveckla euron gör fattiga ännu fattigare”).

Det är, enlig Sjöstedts argumentation, inte krisen i det kapitalistiska systemet som är orsaken till det ekonomiska eländet. Det är EU och EMU som är orsaken.
Politik och demokrati innebär att man söker politiska lösningar på ekonomiska-, sociala och kulturella problem och motsättningar.
Problemet är att den globala finans- och kapitalmarknaden har deformerats och inte längre förmår att förse produktionen och arbete med produktivt kapital.
Den kapitalistiska världsordningen kan inte lösa problemet eftersom den är orsaken till det.
Det innebär att överstatliga politiska demokratiska organ måste bildas.
EU och EMU är långt ifrån fullkomliga och är sannerligen inte den slutliga lösningen, men kan vara ett litet steg på vägen.

EU är ett högerprojekt, säger Sjöstedt. Det har han rätt i. Även den svenska politiska makten och nationalstaten var ett högerprojekt.
Men vad hade hänt om den svenska arbetarrörelsen avvisat den bristfälliga demokratin i stället för att verka för att utveckla den?
Och om EU och EMU är ett högerprojekt var finns vänsteralternativet? I förhållande till EU och EMU är den europeiska vänstern splittrad.

”Det är onaturligt att ha en valutaunion i länder med helt olika ekonomiska förutsättningar”, skriver Sjöstedt. Det har i varje fall inte hindrat Amerikas Förenta Stater att införa dollarn eller Kina, att trots enorma olikheter inom staten, använda sig av CNY.
Men Sjöstedt verkar inte tro på sin egen retorik eftersom han hedersamt nog arbetar för att förändra EU och EMU.
Han kräver en strikt reglering av finanskapitalet med högre kapitaltäckningskrav, förbud mot vissa former av spekulation, skatt på finansielle transaktioner och att bankernas verksamhet ska skiljas från finansiell spekulation.
Om han menar att Sverige ensamt ska införa detta är han dum, vilket jag inte tror att han är. Säkert inser även Sjöstedt att sådana åtgärder måste ske internationellt för att ha någon effekt.
Men hur detta ska ske utan överstatliga ekonomiskt politiska institutioner begriper inte jag.

Hur ser alltså vänsterprojektet ut som ska ersätta EU och EMU?


Jag hittar ingen länk till Jonas Sjöstedts artikel på LO-tidningens webbsida så jag hänvisar till Jonas Sjöstedts blogg

fredag 7 oktober 2011

Barnsligt och osmart att hoppa av partiledardebatt

Socialdemokraternas och Vänsterns har beslutat att inte medverka i SVT:s partiledardebatt i helgen. Varför? De vill inte stå intill Jimmy Åkesson. SVT har nämligen bestämt att alliansens partiledare skulle stå uppställda på sin kant, och S,V, MP och SD på andra sidan som en opposition. S och V vill inte framstå som ett regeringsalternativ tillsammans med SD.

Partistrategerna S och V är tydligen rädda för att de ska kopplas samman med Sverigedomkraterna och att bilden ska etsa sig fast hos tittarna.
Ändå kan man inte låta bli att tycka att det hela är en smula barnsligt.

Dessutom ger man, antagligen ofrivilligt, Sverigedemokraterna ett större inflytande än de förtjänar. Osmart.

S kommunikationschef Nina Wadensjö har kommenterat saken i Aftonbladet:


SVT har reagerat starkt - menar att det är otänkbart att låta politiker diktera villkor.

Det har dock hänt förut, inte minst hos SVT.

onsdag 5 oktober 2011

Frågor till Jonas Sjöstedt: Varför har vänstern givit upp kampen mot kapitalet?

Det finns olika uppfattningar om EMU både inom högern och vänstern.
EMU har en hel mängd brister och nackdelar men jag anser att den monetära unionen ändå är nödvändig.

Min inställning grundar sig på följande resonemang.
I början av 1990-talet, hade vi en ekonomisk kris i Sverige och kronan började attackeras av valutaspekulanter. Riksbanken sökte i panik försvara kronan genom att höja räntan till 500 procent.
Attacken mot kronan förvärrade krisen.
Den typ av kris som drabbade Sverige, med attacker mot valutor, drabbade också Finland och Storbritannien på hösten 1992 och de flera europeiska länder sommaren 1993, Mexiko 1995, Asien 1997, Ryssland 1998, Brasilien 1999 och Turkiet 2001.

Det var ur dessa erfarenheter som EMU bildades.

Den 1 januari 1999 infördes euron efter en längre tids förberedelser.
Ett viktigt motiv var att hindra valutaspekulanter att spela ut olika europeiska länders valutor mot varandra.
EMU var således ett politiskt försvar mot kapitalististisk spekulation.
I dag kan man alltid fråga sig vad som skulle ha hänt Greklland om landet inte varit ansluten till den solidariska valutan i Europa. Drachmen var ju en fattigvaluta helt öppen för väldiga uppköp och landet var i kris.
Mycket talar för, om man ser historiskt på saken, att den grekiska nationen hade varit helt dömd att plundras av valutaspekulanter om de hade behållit drachmen. De räddades av euron.

Det är lättköpt retorik att skylla dagens kris på euron. Många politiker faller för frestelsen att göra populistiska uttalanden som underblåser folks vrede mot euron i stället för mot finanssystemet.

Sverige är ett av världens rikaste länder. Det ekonomiska avståndet till Grekland är enormt. Vi i Sverige klarar oss, än så länge, bra med kronan men ingen vet hur länge det håller i den globala ekonomin.

Jag frågar mig alltså, och hoppas att bl.a. Jonas Sjöstedt någon gång får frågorna och svarar på dem:
Vad är det för fel på att med hjälp av politik (EU-projektet och EMU) försöka hindra valuta- och finansspekulanterna att utnyttja de europeiska ländernas olika förutsättningar?
Varför har den svenska vänstern, till skillnad från alla annan vänster i Europa, givit upp den ekonomiska solidariteten mellan länder och det politiska vapnet i kampen mot kapitalet?
Vilka medel ska annars användas för att hindra valuta- och finansspekulationer?
EU har nu beslutat en ”tobinskatt” som var ett vänsterförslag för några år sedan. Är det bra eller dåligt? Den borgerliga svenska regeringen är emot. Vad gör vänstern?

LO-Tidningen

Flamman

DN

LO-Tidningen

DN

DN Ledare