lördag 23 april 2011

Det är inte synd om företagarna

På femtiotalet, då jag var 21-22 år gammal, krängde jag under något år persienner åt ett företag som kallade sig Denko-Indutrier. Det handlade om att knacka dörr. Vi säljare hade ingen fast lön, bara provision.
Man kan kalla det skitjobb och det var ett tillfälligt påhugg under en tid då det var hur lätt som helst att få jobb.

Sen återgick jag till löntagarjobbet som grovis på byggen. Där hade vi rakt ackord, d.v.s. ingen fast lön bara förskott på ackordet och ev. överskott. Inget skitjobb, men hårt och stundom skitigt.
Därefter var jag löntagare med fast månadslön på olika jobb fram till 1984 då jag blev egen företagare. Det var ett frivilligt val.
Min lön minskade till nästan hälften och arbetstiden blev längre.
Och nu byggde min ersättning åter på prestation.
Men jag vann en frihet och självständighet som ingen löntagare kan få. Den värderade jag faktiskt högre än tryggheten som löntagare.

Sedan 50-talet har villkoren på arbetsmarknaden hårdnat. De ungdomar som idag tvingas ta jobb som telefonackvisitörer kommer inte stanna länge i jobbet. Möjligheterna till avancemang är ytterst små. Uppskattningen från ”kunderna” är mycket begränsad. På så sätt är det ett skitjobb.

Jag vet inte vilka arbetslivserfarenheter Per Gudmundson har då han i sin ledare i dagens SvD refererar till en undersökning som intresseorganisationen ”Företagerna” presenterat.

Man får intryck av att han tycker att det är synd om företagare, att de är orättvist behandlade jämfört med löntagare.
” Företagaren arbetar cirka 2000 timmar per år, medan en genomsnittlig anställd jobbar 1600 timmar. Räknar man bort deltidsanställningar – men inte deltidsföretagare – arbetar den genomsnittlige egenföretagaren ändå 13 procent mer än löntagaren. Arbetstiden för en genomsnittlig företagare är med andra ord i grova drag som löntagarens – fast utan semester.” heter det i ledaren.
De flesta egna företagare sliter därför att de föredrar det framför att vara löntagare eller arbetslösa. Så enkelt är det.
Gudmundson vill öka företagarnas vinster genom skattelättnader.
För de flesta egna företagare räcker vinsterna i det egna företaget om överskottet täcker utgifter för löpande kostnader, löner, sociala avgifter och nödvändiga investeringar.
Gör de inte det kanske satsningen är fel och inte passar marknaden.

Och det är inte svårare att vara egen företagare än att vara löntagare. Det är svårt på olika sätt.
Jag upplevde aldrig att det var krångligt att starta eller driva företaget. Det svåra var faktiskt att lägga ner det.

Det maniska och stereotypa gnället från SvD:s ledarsida om företagarnas taskiga villkor tycks mest vara betingat av ideologisk dogmatism än av egna erfarenheter och kunskaper.

Får man sala i Sala?

Att sala är att samla pengar till något ändamål. Huruvida detta är tillåtet i Sala är tveksamt efter att den lokala ordningsstadgan ska införa förbud mot tiggeri.
Här anser man sig antagligen ha tagit ett krafttag mot fattigdomen.
Vilket osökt leder tanken till ett citat ur ”Crainquebille” av Anatole France, 1901.
”Lagen är i sanning rättvis, den förbjuder såväl den rike som den fattige att tigga och att sova under broarna.”

Expressen

SvD

fredag 22 april 2011

Linder framhåller exempel – Obama bör varnas!

Nu ligger USA risigt till.
P. J. Anders Linder på SvD.s ledarredaktion vill nämligen att vi ska lära av det stora landet i väster.

Det ligger nämligen till så att alla länder med borgerliga regeringar som P. J. Anders Linder har angett som goda exempel för den svenska politiken har det senare gått åt helvete för.

Först var det Japan som var det stora föredömet. Då gällde det produktivitet, arbetsflit och BNP-utvecklingen. I Italien fann han småföretagsamheten som exempel och i Finland var Nokia alltid bättre än Ericsson. Sedan fann han Danmark för flexicurity.
Så kom Linder till Irland och skrev:
”En välindoktrinerad svensk föreställer sig lätt att detta paradis för arbetsgivare måste vara ett helvete för arbetstagarna, men icke” Irland var det enastående exemplet på blomstrande ekonomi. (SvD 13 maj 2007).
Några dagar senare var det dags att besvärja Island.
”Jag är just hemkommen från några mycket intressanta dagar på Island: ett nordiskt land som valt en annan modell än den nordiska. Arbetsrrätten är helt fri, skattetrycket är drygt 40 procent och individer betalar 36 procents plattskatt på sina inkomster - med ett stort grundavdrag.
Resultatet är hög tillväxt och snabbt stigande levnadsstandard. Island är numera rikare än både Danmark och Sverige.”, skrev han 12 maj 2007.
Och nu är det således USA:s tur, eller otur.
Nu kan det dock finnas en chans att USA klarar sig.
P.J. Anders Linder vill nämligen inte framhålla USA som det goda föredömet utan vill, den här gången, att vi lär av USA:s misstag. Det har inte hänt tidigare.
Men det finns kanske ändå skäl att varna Obam?

måndag 18 april 2011

Demokrati eller lobbykrati?

Man går på partiets möten och för fram sina synpunkter. Får i bästa fall mötesdeltagarna med sig och frågan går vidare upp i partihierakin, avhandlas, bearbetas och kompromissas. Det är demokrati som vi lärt.

Men frågan är om det inte är andra starkare krafter som avgör vilka frågor som ska avhandlas och fattas beslut om. Krafter som kan betala för sig och därför får genomslag i politiken. Antalet PR-byråer och lobbygrupper växer. Vilka som är deras uppdragsgivare och hur mycket dessa betalar är hemligt. Hur stor deras påverkan på politiken kan vi inte få veta. Men med tanke på hur mycket företag, myndigheter och intresseorganisationer betalar till PR-byråerna så måste de väl prestera en hel del.

Journalisten Jonas Malmborg på Veckans Affärer vill undersöka vilken makt lobbyisterna har i politiken men hindras av att PR-företagen inte vill redovisa sin verksamhet.
Jonas Malmborg pekar bl.a. på att de nuvarande regeringsmedlemmarna Nyamko Sabuni, Carl Bildt och Lena Adelsohn Liljeroth tidigare arbetade som pr-konsulter. Och att före detta ministrar som Göran Persson, Lars Leijonborg och Jan Nygren numera har samma funktioner.
”Problemet är att allt detta hysch-hysch och hemlighetsmakeri sänker förtroendet för politiker, myndigheter, organisationer och offentliga bolag.” skriver Jonas Malmberg.

Han får svar av förre SAF-direktören, tidigare konsult på Kreab och idag på Prime, Janerik Larsson,
”Bilden av politikerna som menlösa objekt för mäktiga "lobbyister" är helt felaktig. Vi har haft och har ett mycket starkt politiskt system i Sverige. Det systemet viker sig sannerligen inte för några samtal i hemlighet med några lobbyister"., säger Larsson.

Jonas Malmborg replikerar:
”Om det nu är så svårt att påverka lagstiftning, regelverk, upphandlingar och budgetar som Janerik Larsson gör gällande – varför spenderar företag, myndigheter och organisationer så mycket pengar på det?

Det är frågan. Lever vi i en demokrati eller i en lobbykrati? Vad betyder en medlemsopinion i förhållande till lobbyverksamheten?
Lever vi i en demokrati eller i en lobbykrati?

fredag 15 april 2011

Direktörerna vs löntagarna, årets match

Avtalsrörelsen, den reglerade och tuktade formen av ”klasskamp”, har dragit i gång.
Kapitalets företrädare mobiliserar och utmanar löntagarna i en debattartikel i daqgens DN.

”En facklig huggsexa driven av revanschlystnad leder bara till höga nominella löneökningar som inte blir något värda eftersom de driver upp inflation och räntor. Detta vore förödande och ett svek mot dem som står utanför arbetsmarknaden, skriver företrädare för Sveriges arbetsgivare.
Det skulle vara förödande om de fackliga företrädarna ser avtalen 2010 som en parentes och baserar kraven 2011 och 2012 på ett revanschtänkande som bottnar i bristande realism i kraven i förra avtalsrörelsen.
Det vore ett grundligt svek mot de grupper som ännu står utanför arbetsmarknaden och som, för att komma ut i solen, behöver en fortsatt jobbtillväxt skapad av en stark ekonomisk tillväxt.”
Det skriver företrädare för de stora arbetsgivareförbunden samt Christer Ågren vice vd Svenskt Näringsliv.

Oron för att löntagarna ska fördärva hela den svenska ekonomin genom ohemula lönekrav kanske skulle ha klingat mindre falskt om arbetsgivarnas företrädare tidigare hade varnat för konsekvenserna av direktörernas bonusar, pensioner och fallskärmar.
Är det bara direktörer som gör ett bättre jobb om de får högre ersättning? Gäller inte löneincitamentet för löntagare?

Veckans Affärer

tisdag 12 april 2011

USA:s enorma offentliga sektor

USA är näringsfrihetens och den privata företagsamhetens förlovade land.
Dock har USA en enorm offentlig sektor, faktiskt den största i världen. Och detta även om man räknar bort landets statliga satsningar på vård, skola och omsorg.
Militärutgifterna utgör nämligen 1630 miljarder dollar vilket är sex gånger mer än tvåan Kina.
Det framgår av fredsforskningsinstitutet Sipris rapport för 2010.

Samtidigt visar USA:s budget för i år ett underskott på drygt 1600 miljarder dollar.
Behoven av pengar till vård, skola och omsorg är trots detta enorma. Politikerna har efter svåra förhandlingar enats om nedskärningar på 38,5 miljarder dollar av de offentliga utgifterna. Nedskärningarna kommer knappast att drabba militären utan den offentliga servicen. Ändå är det militärutgifterna som borde bantas.

USA:s ekonomi är lika dålig som Greklands och Portugals. Det är Japan och Kina som på olika sätt stött USA:s ekonomi men nu får Japan svårt eftersom japanerna behöver pengarna för att bygga upp landet efter tsunamin.
Det kinesiska ekonomiska inflytandet kommer att öka i USA.
Det är synd om amerikanerna.

SvD
Veckans Affärer
E24
Expressen
Aftonbladet

måndag 11 april 2011

Riskkapitalisterna snuvar skattebetalarna – med dina pengar

En granskning som Skatteverket utfört, som Dagens Industri tagit del av, visar att endast två av 25 riskkapitalägda koncerner betalde svensk bolagsskatt under perioden 2005 till 2009.
Enligt Skattevekrets interna beräkningar förlorar staten årligen tio miljarder årligen i skatteinkomster på grund av reglerna.
Det är lika mycket som staten satsades på vägar och järnvägar i 2008 års statsbudget.

Riskkapitalbolagens ledningar plockar dessutom ut bonusar till långt mer fördelaktiga skattesatser än vad börsbolagens ledningar kan göra.
Genom att låta riskkapitalbolagens ledningar köpa in sig i privata riskkapitalfonder betalas bara 25 procent kapitalskatt på vinsten istället för 55-procentig inkomstskatt.
Genom ett sådant upplägg har svenska riskkapitalbolag undgått sociala avgifter och skatter på upp mot fem miljarder kronor, enligt DI.

Riskkapitalisterna kan alltid säga att de inte har gjort något olagligt. Vilket stämmer.
De kan påstå att det är deras egna pengar det handlar om, vilket däremot är en fet lögn.
För det första bör de undanhållna miljarderna ha tillfallit skattebetalarna. Det är skattebetalarna riskkapitalisterna snuvar, lagligt eller olagligt.
För det andra är de kapital som riskkapitalisterna förvaltar skapade i arbetet och produktionen, inte av riskkapitalisterna själva.
Riskkapitalister riskerar aldrig sina egna pengar men däremot sådana pengar som andra har disponerat i banker och andra sparformer.
Att riskkapitalisterna själva skapat sitt kapital och det därför tillhör dem är en myt som är en av vår tids stora vidskepelser.

Det är den vidskepelsen socialdemokraterna bör dissekera och gå till attack mot och därmed hävda arbetet värde.

Affärsvälden
GP
Svd
AB
E24

torsdag 7 april 2011

Välkommen till S, Ulf Adelsohn!

SJ:s styrelseordförande, Ulf Adelsohn, kommer inte överens med den borgerliga regeringen om järnvägspolitiken och lägger därför av.
Riksdag och regering kräver bara lönsamhet av SJ och vill konkurrensutsätta järnvägen, säger Ulf Adelsohn som inte tror på denna liberaldogmatiska linje. Han vill ha en järnväg för hela svenska folket.
Ulf Adelsohn har länge kämpat mot de moderata fundamentalisterna men tvingas nu ge upp.
Du är välkommen till socialdemokratin Ulf!

Sveriges Radio
SvD

Dagens PS

Sveriges Radio

DN

Expressen

onsdag 6 april 2011

Arbetets värde – själen i den socialdemokratiska arbetslinjen

”Jobben först!” är den nya partiledningens ”nya” ledstjärna. Full sysselsättning är målet.
Detta måste ”kommuniceras” säger den nya ledningen.
Vilket innebär att S står på ruta noll.
En nystart bättre sen än aldrig.

Men jag saknar, än så länge, en viktig substans i budskapet om den socialdemokratiska arbetslinjen.

Socialdemokraterna måste förmedla idén att arbetet är grunden för hela samhällsekonomin.
Att det är arbetet som skapar förutsättningar för konsumtion och för produktionsöverskottet.
Med andra ord: Det är arbetet som skapar tillväxt och kapital.
S måste, på djupet och bredden, hävda arbetets värde. Annars faller budskapet om full sysselsättning på det borgerliga hälleberget i stället för att gro i den socialdemokratiska myllan.

AB
DN

AB, ledare

Expressen

AB, debatt

Expressen, nyheter

Arbetarbladet

LO-tidningen

tisdag 5 april 2011

Han gör på en dag vad en löntagare gör på en månad

Sveriges mäktigaste styrelseproffs Jacob Wallenberg väljs i dagarna in i Ericssons styrelse. Därmed har han sju uppdrag i internationella börsbolag – plus åtta andra uppdrag utanför börsen.
Jacob Wallenberg är ordförande i Investor, vice ordförande i SAS, SEB och Atlas samt
ledamot i Coca-Cola och ABB. Han är dessutom ordförande i IBLAC (Internationella rådet i Shanghai), medlem i investeringskommittén i FAM (Wallenbergstiftelsernas förvaltningsbolag) och ledamot i Handelshögskolan, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Tekn. dr Marcus Wallenbergs Stiftelse och The European Round Table of Industrialist.
Och så är han rådgivare till Nobelstiftelsen styrelse.

Om vi utgår ifrån att Jacob Wallenbergs engagemang i de sju börsbolagen är ett heltidsjobb och de övriga uppdragen är fritidssysselsättningar innebär det att han ägnar en dag i veckan åt varje bolag. För det arbetet får han 7,7 miljoner kronor per år, d.v.s. 148 000 kronor i veckan vilket är 21 000 kronor per dag.

Om ersättningen är lön för utfört arbete så gör Wallenberg, på en dag, vad en normalinkomsttagare gör på en månad. Fantastiskt!

GP
SvDSvD
Expressen

söndag 3 april 2011

Människans eviga natur

Det djupt mänskliga är beständigt, det är bara formerna som förändras.
Om det vittnar sagor och berättelser från alla kulturer och alla tider.
Hör här vad Jesus Syrak skrev för 2200 år sedan.

”Om en rik man vacklar,
finns det många som håller honom uppe.
Ljuger han,
så ger man honom ändå rätt.

Om en obetydlig man vacklar,
skäller man ut honom.
Säger han något tänkvärt,
så lyssnar ingen.

När en rik man talar,
tiger alla stilla,
och höjer hans ord till skyarna.
När en fattig talar,
då säger man: »Vem är det där?»,
och snavar han,
slår man omkull honom.”

Ur de apokryfiska böckerna, skrivna på 200-talet före Kristus.
Jesus Syraks bok, 13:e kapitlet.

AB
E24

fredag 1 april 2011

Moderaternas bidragsgivare avslöjas

(Detta inlägg är ett aprilskämt, publicerat 1 april!)
Äntligen har moderaterna gått med på att avslöja vilka som ger partiet bidrag!
I dag kallar partiet till presskonferens där de lägger korten på bordet.
- Vi inser att det är helt sjukt att vi och SverigeDemokraterna är de enda partier som hemlighåller våra bidragsgivare, säger partisekreteraren.
Bland dem som bidrar till partiet finns ett par kända riskkapitalister, några välbetalda VD:ar och en känd amerikansk företagsledare, samt den grekiske skeppredaren Protapri Liatikopsema.
Hela listan presenteras här