måndag 28 februari 2011

IV. Socialdemokratin, föränderlighetens rörelse?

Jag fortsätter att pröva mina grundvärderingar mot socialdemokratins.
Hur överensstämmer de?
Hur skiljer de sig mot andra politiska grundvärderingar?


Socialdemokratins idéer bygger på tankar från tidigare generationer. Men eftersom allt i tillvaron ständigt förändras, utvecklats och förnyats idéerna för att kunna tjäna som verktyg i den ständigt föränderliga världsordningen.
Vi människor måste alltid vara beredda till att ompröva våra ståndpunkter och värderingar och vara öppna för förändringar.

De dogmatiska liberalerna utgår från att de ekonomiska grundprinciper som filosofer och ekonomer under 1700- och 1800-talen utvecklade, ständigt gäller. Det leder till att tänkandet inte anpassats till den föränderliga verkligheten.
Matematiska och teoretiska ekonomiska modeller har därför fått ersätta historiska erfarenheter som vägledning för samhällsbygget.
De dogmatiska socialisterna har å sin sida heller inte anpassat sina analyser av verkligheten efter förändringarna. Det leder till att de har svårigheter att orientera sig i tillvaron och hemfaller åt konspirationsteorier och ödesmystik.
De konservativa vägrar att inse att världen förändras och håller sig krampaktigt kvar vid det som var eller är.

Socialdemokratin är det föränderliga samhällets rörelse och utvecklare.
Socialdemokratin vill bygga ett samhälle som anpassas till förändringar i människans levnadsvillkor och inriktas på att möta framtidens problem och utmaningar.

Allt i den föränderliga tillvaron hänger samman och påverkar vartannat.
Ingen människa är sig själv nog. Individens utveckling hänger ihop och påverkas av andra människor. Individens står alltid i olika relationer till sin omgivning, i en växelvis påverkan. Vi blir alla till genom växelspel med andra. Människan är en social varelse.

Ingen rörelse har en given eller oföränderlig riktning. Varje rörelse påverkas av motstånd och krafter i omgivningen. Och påverkar i sin tur omgivningen.
Maktförhållanden, hierarkier och intressen är inte statiska, de förändras i en process där verkan och motverkan ömsesidigt betingar varandra.
I bedömningen av samhällsförändringar och i strategier för framtiden bör politiker vara medvetna om denna föränderlighetens dynamik och inte fastna i statiskt eller enkelriktat tänkande.

När religioner och livsåskådningar slås fast som ofelbara dogmer och oantastliga sanningar
blir de människofientliga. De som inte är för blir lätt betraktade som fiender.

Religionen är varje individs ensak. Ingen ska tvingas att omfatta en viss tro eller livsåskådning.
Socialdemokratin tar inte ställning till enskilda människors religion eller livsåskådning.
Socialdemokratins värderingar bygger på humanistisk grund i vilken världens folk måste lita till sin egen förmåga, utan hjälp av högre makter.
Därför tror socialdemokratin på upplysning och bildning som ett medel för att göra världen bättre att leva i.

Moral och värden
När pengar, för cirka 8000 år sedan, började användas var det lika viktig för mänsklighetens utveckling som uppkomsten av skriv- och räknekonsten.
I början var pengarna uteslutande en bytesvara som kunde användas för att byta till vilken annan vara som helst. Tack vare pengarna revolutionerades handeln som blev alltmer genomgripande och omfattande. Pengarna gjorde att marknadsekonomin redan för ettusen år sedan var ett faktum.
Pengarna kunde användas inte bara till att byta varor med utan också för att samla värden och koncentrera kapital. Den penningstarke fick därmed makt och makt kunde byggas på pengar.
Pengarna gjorde det möjligt att skapa resurser för väldiga produktiva invetsringar.
I mitten av 1800-talet hade penningekonomin blivit dominerande och pengar utgjorde ett oundgängligt ”smörjmedel” i produktion och konsumtionen. Alla var beroende av pengar.

Om inte pengar fanns skulle vi antagligen fortfarande befinna oss i medeltiden.
Men samtidigt som penningen är en välsignelse är den, liksom mycket annat, samtidigt även av ondo.
Allt mer i tillvaron värderas i pengar och utsätts för kommersiella intressen. Begreppet värde har blivit synonymt med pris eller marknadsvärde. Man talar om värde men menar pris. Idag värderas nästan allt i pengar och priser.

Men alla värden kan inte prissättas. Kärlek, vänskap, sammanhållning, miljö, arbetsglädje, kreativitet, hälsa, bildning, utbildning, konstnärligt skapande, framtidstro, omvårdnad, kort sagt, mänskliga värden, kan aldrig bli profitabla utan att de verkliga värdena samtidigt förloras. Socialdemokratin vill försvara de mänskliga värdena framför värderingar i pengar.
Miljö, människor och människors välfärd ska inte kunna köpas för pengar. Pris och värde är inte samma sak.

Vår världs naturresurser är ändliga och vi människor blir allt fler som ska dela på de begränsade resurserna.
För hundra år sedan kunde fattiga europeer, som emigranter och immigranter, finna sin utkomst i ännu oexploaterade områden. Den möjligheten finns inte längre. Vi som idag lever på vår jord måste samsas om den så gott det går. Vi har bara varandra att lita till.

Ett politiskt parti eller en rörelse kan och bör inte bestämma människors moral, men kan verka för ett samhälle där vissa mänskliga värden premieras.
I ett socialdemokratiskt samhälle värderas egenskaper och mänskliga handlingar som skapar förutsättningar för att alla människor kan skapa ett drägligt liv och en hållbar värld.
För detta krävs inte bara materiella resurser och goda samhällsstrukturer utan också medvetenhet, erfarenheter, kunskap, värderingar och moral som leder framåt.
I ett socialdemokratiskt samhälle värderas därför egenskaper som hederlighet, ansvar, ärlighet, öppenhet, samarbete, tolerans och hjälpsamhet.
Egenskaper som girighet, egoism, hänsynslöshet, snålhet, främlingsförakt och intolerans motverkas.


Tidigare inlägg i denna serie:
I Så vill jag ha socialdemokratin!

II Är jag fortfarande socialdemokrat?
III Sossarna och jämlikheten.

Fortsättning följer…

söndag 27 februari 2011

Sossarna och jämlikheten

III Sossarna och jämlikheten

I detta och två tidigare inlägg försöker jag formulera min egen ideologiska grund för att vara socialdemokrat. Jag anser nämligen att det är viktigt att ha en uppfattning om världen och hela tillvaron för att kunna ta politiska ställning.
Men stämmer fortfarande min ideologiska grund med socialdemokraternas?
Jag får möjlighet att jämföra då socialdemokraterna skaffat sig en.


Under mänsklighetens hela historia, och i alla samhällen, har det uppstått hierarkier där olika grupper av människor ordnats i styrande och styrda, överordnade och underordnade, mäktiga och maktlösa, rika och fattiga.
I antikens demokratiska Athen hade endast manliga medborgare rätt att rösta och att företräda folket. Kvinnor, utlänningar och slavar saknade medborgerliga rättigheter. På samma sätt var det under antikens Rom. Endast de manliga medborgarna hade rösträtt och de rikaste hade alltid större makt än övriga. Slavarna saknade t.o.m. bestämmanderätt över sitt eget liv och sin person.
Under medeltidens Europa var det kungar, kejsare, krigsherrar och adel som hade skaffat sig positioner över det arbetande och producerande folket. Vid sidan om denna världsliga makt fanns en kyrklig makt med påven, biskopar, präster och nunnor som vakade över församlingarna. I botten av hierarkin fanns jordbrukare, torpare, arbetare, drängar, pigor, hantverkare, handlande och fattiga. Kvinnor var alltid underordnade männen. Allra lägst stod judarna.
Överallt har makthavarna levt av de resurser och det överskott som de arbetande producerat.
Än i dag finns slaveri och feodala medeltida strukturer runt om i världen.
Men i dagens kapitalistiska och industriella samhälle har gamla maktstrukturer lösts upp men nya kommit till.
Dagens aristokrati och ledande elit är kapitalägare och storbolagens direktörer. I botten finns löntagarna, arbetslösa, bidragstagare, flyktingar och utslagna.

Socialdemokratin verkar för att minska de ekonomiska-, sociala- och kulturella klyftorna mellan medborgarna och mellan olika regioner. Socialdemokratin vill hindra makthavarna att missbruka sin makt.
De fattiga ska hjälpas ur fattigdomen.
Samhällspositioner ska inte kunna ärvas eller köpas utan ska förvärvas genom duglighet eller arbete.
De medborgare som på olika sätt skapat ökad tillväxt i samhället och större livskvalitet och välfärd för övriga medborgare ska ha möjlighet att öka sina inkomster.

Låtgåliberalerna hävdar att klyftorna är oundvikliga eller rent av är nödvändiga för tillväxten.
Socialdemokratin är främmande för en sådan dogmatisk syn på vår värld och relationerna mellan människor.

Vi lever i en värld där somliga länder är rika och andra är fattiga. Det har sin historiska bakgrund.
Den europeiska kolonialismen under de trehundra åren 1500-1800 är en fruktansvärd historia.
Den är historien om utrotning av hela folkgrupper, förslavade av miljoner människor och om hård exploatering av människor och natur. De europeiska kolonialländerna lade hela världen under europeiskt styre. En världskarta 1930 var en europeisk karta.
Miljoner fattiga kunde lämna Europa för att finna utkomst i Amerika, Afrika, Asien, Australien och Oceanien.
Kolonialismen innebar inte bara en europeisk ekonomisk världsdominans utan också att Europa kunde ta hem väldiga rikedomar som ännu idag är grunden för välståndet. Dessa rikedomar skapade förutsättningar för den tekniska utvecklingen, forskningen och industrialiseringen, handeln, investeringarna, kort sagt för den kapitalistiska världsordningens framgång och expansion.
Under dessa trehundra år fördjupades den ekonomiska klyftan, mellan rika och fattiga, i världen.

Vi, dagens europeer, kan inte göras ansvariga för de övergrepp och stölder som den tidens europeer gjorde sig skyldiga till.
Men idag finns inga nya kontinenter att fly till för den fattiga befolkningen i de rika länderna. Effekten av de koloniala vinsterna minskar. De ekonomiska skillnaderna mellan världens regioner är å väg att utjämnas, inte minst för att de rika tvingas dela med sig till de fattiga.
De rika länderna får acceptera att rikedomarna krymper. De rika länderna blir fattigare och de fattiga blir mindre fattiga. Risken för att de rika försöker försvara sina privilegier mot de fattigas krav, ökar.

Socialdemokratin ser denna utvecklingstendens och verkar för en värld där utjämningen sker på ett sätt som inte skärper motsättningarna.
Socialdemokratin vill minska motsättningarna i världen till förmån för en demokratisk utveckling. En bättre värld är möjlig.

Tidigare inlägg i denna serie:
I Så vill jag ha socialdemokratin
II Är jag fortfarande socialdemokrat

torsdag 24 februari 2011

Är jag fortfarande socialdemokrat?

Nedanstående, och ett tidigare inlägg ” Så vill jag ha socialdemokratin!”,
är ett försök att formulera min egen ståndpunkt som socialdemokrat.
När ”Den nya socialdemokratin” någon gång framöver har formulerat sin grundsyn kan jag jämföra den med min egen och se om jag fortfarande är socialdemokrat.

Kapitalet och den kapitalistiska världsordningen.
Den kapitalistiska världsordning, som historiskt vuxit fram under årtusenden, dominerar världens ekonomi.
Produktionsresurserna – kapital, storföretag, energiresurser, råvarutillgångar, banker m.m. –ägs och styrs av en maktbärande elit.
Det har alltid varit nödvändigt att samla och koncentrera produktionsöverskottet för att öka tillväxten. Makthavare har i alla tider ansett sig utvalda till denna uppgift och har på olika sätt funnit på metoder för att samla överskottet från de producerande klassernas arbete.
Inom den rådande kapitalistsiska världsordningen har den uppgiften överlåtits åt kapitalister som betraktat kapitalet som sin privata egendom.
Den kapitalistiska världsordningen innebär också att en allt större del av arbetet i världen sker i form av lönearbete, även om slaveri och feodala ordningar ännu förekommer. Den ekonomiska relationen mellan den producerande klassen och de ekonomiska makthavarna sker huvudsakligen genom lönearbetet.
Löntagarnas enda egendom i produktionen är den egna arbetskraften och löntagarna saknar direkt eller enskilt ägande i produktionsresurserna och kapitalet.

Kapitalismen finns på gott och ont. Kapitalismens goda sida är att den leder till att människors ekonomiska strävanden skapar utveckling och välstånd.
Men å andra sidan sker detta genom att människor och miljö samtidigt förslits och förstörs.
Kapitalismen har också tvingat fram en långtgående centralisering och kollektivisering som utarmat landsbygder och förtätat städerna.
Samtidigt som den kapitalistiska ordningen skapar tillväxt skapar den också ekonomiska klyftor mellan rika och fattiga. Klyftorna skapar nya motsättningar.
Kapitalets makt måste därför balanseras och regleras av demokratiska och samhälleliga institutioner som hindrar eller begränsar de nedbrytande krafterna.

De försök som hittills gjorts för att införa andra ordningar än den rådande kapitalistiska har misslyckts. Experiment som t.ex. de i Sovjetunionen och öststaterna 1924 – 1990 har bara resulterat i större elände än kapitalismen självt skapat.
Socialdemokratin har dragit lärdom av dessa misstag och verkar för en demokratisk utveckling av kapitalismen till förmån för ett öppet demokratiskt samhälle som styrs av mänskliga värden och värderingar.

De dogmatiska liberala ekonomerna hävdar att samhället inte ska ingripa i den kapitalistiska ordningen. De ser kapitalismen som en självreglerande ordning som inte får störas eller styras.
Historien och erfarenheterna visar dock att alltför många människor och naturresurser förstörs om ingenting görs. Tillväxt, välfärd och välstånd kan inte ske på bekostnad av att en del människor offras.
Låtgåmentalitet och passivitet är också en aktiv handling. Att avstå från att handla innebär också att välja.
Socialdemokratin litar på människors förnuft och förmåga att styra sin tillvaro. Demokratiska kollektiv, likväl som enskilda, kan genom aktiv handling gemensamt bygga en bättre värld.

Näringslivets och marknadens motsättningar
Näringslivet, d.v.s. produktionens former, är avgörande för hela landets ekonomiska utveckling och välfärd. De som äger och styr produktionen har därför samtidigt en stor makt över samhällslivet. Folkets och hela samhället intressen är sammanlänkat med näringslivets. Praktiskt taget alla medborgare är beroende av hur näringslivet styrs och utvecklas. Näringslivet har därmed inte bara en ekonomisk utan även en social samhällsfunktion.
Näringslivets sociala funktion och roll står dock i viss motsättning till den privata ägarstrukturen och de enskilda ekonomiska incitamenten. Kapitalägarnas uppgift är inte att ta socialt ansvar utan att i första hand se till att kapitalet ger avkastning. Detta kan dock inte ske utan arbetets och samhällets insatser och medverkan.

Det är de demokratiska samhällsfunktionernas uppgift att ta det sociala ansvaret bl.a. genom att se till att produktionen, investeringarna och exploatering inte sker på bekostnad av människor eller äventyrar en hållbar utveckling.
Socialdemokratin vill, till vinstmaximeringsmålen, infoga mänskliga och samhälleliga mål i näringslivet.

Motsättningar i näringslivet måste balanseras av den nationella politiken. Detta försvåras av näringslivets internationalisering. Det nationella politiska inflytandet över näringslivet försvagas därför. Det krävs övernationella politiska och demokratiska organ för att balansera motsättningarna.

Motsättningarna finns där men kan inte lösas genom att samhället tar över ägandet av näringslivet. Sådana modeller har testats och visat sig omöjliga inom ramen för den globala världsordningen. Att avskaffa den enskilda äganderätten är varken ett önskvärt eller möjligt alternativ.

De motsättningar som råder mellan arbetsmarknadens parter ska i första han lösas i fria förhandlingar mellan parterna. Fackföreningsrörelsen har därvid en pådrivande roll.
Staten ska inte sätta löner eller dirigera relationerna mellan arbetsgivare och löntagare.

Entreprenörskap, människors uppfinningsrikedom och initiativ ska uppmuntras och stödjas.
Näringsfrihet ska råda men denna får inte inkräkta på andra friheter eller inskränka de demokratiska och mänskliga rättigheterna.
Samhället ska skapa sunda villkor för att företagen ska kunna utvecklas för att tillsammans med arbetskraften skapa ett överskott som kommer hela folket till del.
Socialdemokratin anser att en fri internationell marknadsekonomi är av godo för hela mänskligheten.
Men den fria marknaden motverkas av privata monopol och truster. Samhället måste därför motverka dessa monopol och maktkoncentrationer och stimulera den fria konkurrensen.
Näringslivet utgörs av fria enskilda företag, småföretag, kooperativ, storföretag, multinationella koncerner som konkurrerar på en nationell och global marknad. Men företag ska också kunna drivas av staten och kommuner så länge dessa företag fyller ett allmänt behov eller ett allmänintresse som inte tillgodoses av det privata näringslivet.
Konkurrensen är av godo men kan också leda till utslagning, kvalitetsförsämringar, slöseri och andra negativa konsekvenser. Samhället ska kunna gå in och korrigera uppkomna missförhållanden.

Produktionen och finansmarknaden
Den globala ekonomin grundas på människors arbetskraft, utvinnande av naturresurser, tillgången till energi och teknik. Dessa resurser samordnas i olika produktionsföretag och administreras av tjänste- och serviceföretag, handels- och transportföretag och samhällsinstitutioner och många andra mänskliga strävanden. De är basen för ekonomin.
Finansmarknadens uppgift är att förse produktionen med nödvändigt kapital och styra kapitalet till utvecklingsbara produktionsområden.
Produktionens kapitalbehov fylls genom olika metoder på kapitalmarknaderna. Krediter, i form av värdepapper, skuldpapper m.m. på valuta- och finansmarknaderna handlas på en global börs där papperen får ett eget pris, fritt ifrån de värden som skapas i produktionen. I den verksamheten deltar kapitalägare, banker, finansinstitut, fastighets-, kapital- och fondförvaltare, mäklare och andra aktörer för att genom spekulation få upp priset på de egna papperen.
Klyftan mellan den allt mer upphaussade finansmarknaden och den underliggande produktionen ökar till en växande bubbla. Allt liknar ett pyramidspel med en kamp mot tiden. Det gäller att ta hem vinsterna först. Vid ett givet tillfälle spricker bubblan och krisen är ett faktum.
Sådana kriser har uppstått regelbundet inom kapitalismen under två hundra år.
Socialdemokratin verkar för att överstatliga institutioner får möjlighet att påverka finans- och kapitalmarknaderna i syfte att dämpa de kapitalistiska kriserna och skydda oskyldiga från att betala för kapitalägarnas misstag.

Fortsättning följer….

måndag 21 februari 2011

Så vill jag ha socialdemokratin!

Nedanstående är ett första utkast till en sammanfattning av min egen utgångspunkt som socialdemokrat. Så vill jag ha socialdemokratin.
Hur stämmer den med din? Med partiets? Är den ”höger” eller ”vänster”?
Tacksam för dina synpunkter.


Dagens socialdemokrati bygger på en liberal och demokratiskt socialistisk idétradition.
De frihetliga och demokratiska idéerna, som föddes ur upplysningstiden, har fördjupats att också omfatta jämlikhet och solidaritet mellan människorna.
Socialdemokratin är ett socialliberalt parti i motsats till å ena sidan den liberalism som låter dogmatiska liberala ekonomiska teorier gå före människors verkliga behov och möjligheter och å andra sidan en statssocialism som dirigerar och begränsar människans fria utveckling.

Världen omkring oss
Vårt land och vår ekonomi är beroende av omvärlden. Sverige är en del av den övriga världen och måste hävda sig ekonomiskt-, socialt och kulturellt i denna värld.
Den ekonomiska världsordningen bygger på att statliga och privata kapitalintressen koncentrerar produktionens överskott, kapitalet, och fritt investerar detta i lönsamma projekt.
Kapitalet skapas genom det överskott som alla arbetande frambringar i produktionen men omhändertas och hanteras av mäktiga privata eller statliga kapitalister. Kapitalägarna samlar därför hos sig en enorm makt. Många multinationella företag och dess styrelse har större ekonomisk makt än många nationer och deras parlament.
Marknadsekonomin är internationell och baseras på handel med arbetets resultat. Varor, tjänster, valutor, arbetskraft och annat kapital byter ägare i global handel. Kapitalbildningen och marknadsekonomin är nödvändig för all ekonomisk utveckling.
Men eftersom konkurrensen driver mäktiga kapitalister att endast se till sina omedelbara intressen kommer samhällsintressena ofta i andra hand eller motverkas. Människor, arbetskraft, miljö, naturresurser, energitillgångar exploateras på ett för samhället oförnuftigt sätt.
Socialdemokratin vill verka för att kapitalbildningen och marknadsekonomin sker på ett sätt som mer långsiktigt skapar en hållbar utveckling för alla människors bästa.
Denna kamp för humanism måste ske både nationellt och internationellt.

Frihet
Socialdemokratin är ett frihetligt parti. Socialdemokratin anser att människor själva, i sin vardag ska ha makt och inflytande över sina egna liv.
Den enskilde människan ska, utifrån sina egna förmågor och möjligheter, kunna utvecklas utan hinder från stat, kommun, storföretag, kapitalintressen eller andra makthavare.
Målet för politiken och rättsväsendet ska vara varje människas ekonomiska-, sociala- och kulturella frihet och oberoende.

Solidaritet och delaktighet
Socialdemokratin överger inte dem som behöver hjälp. Sjuka, svaga, fattiga, arbetslösa, barn, gamla, flyktingar och andra som tillfälligt eller ständigt behöver hjälp och stöd ska ges samma möjligheter som övriga grupper i samhället.
Socialdemokratin vill att samhällsresurserna ska omfatta även dem som inte kan arbeta.
Samhället ska byggas så att det är naturligt att hjälpa dem som behöver hjälp.
Ingen ska lämnas utanför eller bakom.

Varje medborgare måste ha sin del i samhällets framsteg och tillväxt och så långt som möjligt även bidra till tillväxten.
Vi kan inte tillåta att människor eller miljö exploateras för att tillfredsställa kortsiktiga ekonomiska mål eller av enskild vinningslystnad. Tillväxt ska ske på ett sätt som kommer alla till del. Även de generationer som kommer efter oss.

Arbetet
Människors arbete är samhällets viktigaste tillgång. Utan arbete kan ingen tillväxt ske.
Det är arbetet som är grunden för produktionen och för handeln. Arbetet skapar medel för konsumtion och det överskott som kan användas för investeringar.
I arbetet och produktionen skapas det överskott och det kapital som är nödvändig för tillväxten.
Den som inte kan arbeta ska hjälpas till en standard som kan jämföras med den som arbetar.
Resurser ska sättas in för att hjälpa dem in i arbetslivet som av någon anledning hamnat utanför och som vill arbeta.
Socialdemokratin vill balansera löntagarnas intressen gentemot de mäktiga kapitalintressena.
Socialdemokratin värnar därför om den fackliga frihen och förhandlingsrätten på arbetsmarknaden.

Näringslivet
Det är samhällets, näringslivets och fackföreningsrörelsens gemensamma uppgift att skapa förutsättningar för ekonomisk utveckling.
Entreprenörskap, människors uppfinningsrikedom och initiativ ska uppmuntras och stödjas.
Samhället ska skapa sunda villkor för att företagen ska kunna utvecklas för att tillsammans med arbetskraften skapa utveckling och tillväxt.

Fortsättning följer…

fredag 18 februari 2011

Regeringen tar från skattebetalarna och ger till de rika

Den borgerliga alliansregeringen anser att staten eller kommuner inte ska driva verksamhet som privata entreprenörer kan driva bättre eller lika bra.
Därför säljer regeringen ut statliga företag även om de är lönsamma och ökar statens inkomster. Skattepengar ska inte riskeras i företagsamhet, säger borgarna.

Men det hindrar inte att samma borgare använder våra skattepengar för att skapa vinter i privata företag.
Jag tänker på Rut- och Rot-bidragen.
Eller ta det här med friskolorna t.ex.

”På fem år har de årliga skattebidragen till de privata aktörerna ökat med 65 procent till 22 miljarder kronor. Expansionen saknar motstycke i världen. Vinnare är de riskkapitalbolag och privata investerare som äger de snabbt växande koncernerna.
Förklaringen är enkel. Det svenska regelverket kring friskolor tillhör världens mest liberala.
Vilket vinstdrivande företag som helst kan starta en friskola och får sedan en skolpeng från kommunen per elev motsvarande beloppet som ges till en kommunal skola.”

Det är ingen sosseblaska som skriver detta, utan dagens pappersupplaga, av Dagens Industri.
(Tyvärr går det inte att länka till DI:s webbplats eftersom sidan endast är tillgänglig för prenumeranter)

Enligt DI handlar det om en överföring av skattepengar till främst fyra företag:

Företag/Ägare% /Antal elever 2009/Nettoresultat

Academia/Riskkapital bolagen EQT79,6 %,Providence 17,7%/45 000/144 Mkr

Kunskapsskolan/Peje Emilsson med familj 63%,Investor 33%/10 000 11,8(6 mån)/

John Bauer/Riskkapitalbolaget Axcel 90%/12 500/- 26 Mkr.

Pysslingen/Polaris Private Equity 82%/12 000/18,8 Mkr

Jag är inte emot friskolor men anser att de ska drivas i första hand för att utveckla pedagogik och skapa allsidighet och mångfald i lärandet. Frågan är om friskolorna gör det. Mycket tyder på att de inte bidrar till det.

Jag har heller inget emot att privata företag tar över där staten och kommunerna inte klarar att driva verksamheten. Och jag har inget emot att företag gör vinster. Men när det gäller skolan bör drivkraften inte vara profiten.

Affärsvärlden

Dagens PS

onsdag 16 februari 2011

En okunnig man om socialdemokratiska partiledarekandidater

Jag har varit medlem i Socialdemokraterna sedan 1968. Då hade jag varit politiskt aktiv (i annat parti) sedan 1962.
Är fortfarande politiskt intresserad och bloggar regelbundet i politiska och ekonomiska frågor.
Läser dagligen ett par dagstidningar, prenumererar på tidskrifterna Fokus, Tiden, Dagens Arbete och LO-tidningen.

Trots det är mina kunskaper om eventuella partiledarkandidater begränsade.
Jag vet bara vad jag ser, hör och läser i media.

Det förvånar mig därför att människor - vänner, bekanta, publicister, tyckare - som inte alls tillhör socialdemokraterna, vet betydligt mer än jag. I varje fall uttalar de sig med stor säkerhet vem som är lämplig och vilka som inte är det.
De vet dessutom ganska tvärsäkert varför socialdemokraterna befinner sig i kris och vad som bör göras för att partiet ska kunna återta makten i svensk politik.
Varför vet de och inte jag?
Jag utesluter inte möjligheten att det är jag som är dum, men å andra sidan vet jag av erfarenhet att tvärsäkerhet inte alltid står i rimlig proportion till mängden kunskap, men ändå.

Om jag skulle välja en partiledare skulle jag alltså välja utifrån den mediebild som jag fått.
Jag kan också bilda mig en uppfattning om deras åsikter på deras respektive bloggar.
En som inte har någon blogg är Urban Ahlin som jag idag hörde i den utrikespolitiska debatten som sändes i radio.
Han är en utmärkt retoriker, i varje fall var han det i debatten mot Bildt.
Han ser trevlig ut, har kunskap om utrikespolitiken och sitter i riksdagen. Varför kan han inte bli partiledare?

Men Lena Sommestad är väl inte heller så dum. Fast jag frågar mig om hon bara är EU-kritisk eller vill att Sverige ska lämna EU. Hon vill inte att vi går med i EMU, men i den frågan kan hon ju ändra sig när det blir bekymmer då kronan kommer i alltför stor otakt med övriga valutor.

Veronica Palm är ung och anses stå till vänster. Till vänster av vaddå? Vad innebär det att vara vänstersosse? Ingen har förklarat detta vad jag vet.

Helt onämnt i diskussionen tycks Åsa Westlund vara. Trots sin ungdom har hon stor politisk erfarenhet genom sitt uppdrag som EU-parlamentariker. Hon verkar energisk.

De som hittills suttit i partistyrelsen bör inte få uppdraget. De har förverkat sina möjligheter.

Men som sagt, jag vet egentligen ingenting om kandidaterna.

AB

Silvio Berlusconi, en sjutusan till karl!

Han gör ett arbete som motsvarar vad Reinfeldt och familjen Bonnier gör tillsammans.
Berlusconi är samtidigt entreprenör, finansman, mediamogul och regeringschef.
Därutöver klarar han, trots sina sjuttifyra år, att roa sig med fala damer i olika åldrar.
Hur hinner karln med?

Som entreprenör äger han företaget Mediaset som består av tre nationella tv-kanaler, vilka har ungefär hälften av de italienska tittarna, och Publitalia, den ledande italienska reklam- och publicitetbyrån. Han äger också Arnoldo Mondadori Editore, det största italienska förlaget, vilkas tidskrifter inkluderar Panorama, en av de främsta nyhetsmagazinen i Italien. Han har också andelar inom biografer och hemvideodistributionsfirmor (Medusa och Penta), försäkring och banker (Mediolanum) och flera andra bolag.
Berlusconi äger också fotbollsklubben AC Milan.
Som om detta inte räcker är han också partiledare och regeringschef i Italien vilket antagligen inte är lättare än att vara svensk statsminister.

Ni svenska kapitalister som brukar pusta över hur arbetskrävande och ansvarsfullt er tunga uppgift som makthavare är. Släng er i väggen slöfockar! Vad gör ni egentligen?
Jobbar halvtid?
Och Reinfeldt brukar visserligen inte klaga över sin arbetsbörda som statsminister men varför är han inte samtidigt entreprenör? När entreprenörskap är så viktigt.

SvD

söndag 13 februari 2011

Okunniga ledare ger goda råd

Den svenska fackföreningsrörelsen måste moderniseras eller gå under, skriver Ledarnas ordförande Annika Elias och förhandlingschef Thomas Eriksson på Dagens Nyheters debattsida.
De ser medlemsraset inom LO och TCO som följd av en förlegad syn på kollektivavtal.
De bägge skribenterna anser att kollektivavtal är föråldrade.

Vilket är en märklig tanke eftersom själva arbetet kollektiviseras alltmer sedan hundra år.
Kollektiviseringen inom arbetslivet är större än någonsin.
Det är bara att kasta in blick i bolagens rapporter och kolla antalet anställda i sju tongivande företag för att konstatera detta.

Volvo: 90 409.
Ericsson: 90 261
Skanska: 51 143
SCA 45 341
Sandvik 47 064
Handelsbanken 11 100
SSAB. 8 384

Man kan tänka sig hur det skulle se ut om bara alla dessa 343 702 löntagare förhandlar var för sig. Det totala antalet löntagare i Sverige är över 4 miljoner.

Det är inte fackföreningsrörelsen som har kollektiviserat arbetsmarknaden, det är näringslivsstrukturen som ser ut så. LO och TCO har tvingats rätta sig efter läget.

Arbetsmarknaden och näringslivet har sin hierarki. I botten de timanställda med s.k. okvalificerade uppgifter och i toppen företagsledningarna. Ledarna finns i hierarkins toppskikt. De är relativt välutbildade, står företagsledningen närmare än övriga löntagare i företagen.

Men det är ändå märkligt att Annika Elias och Thomas Eriksson är så okunniga om förhållandena i näringslivet och om arbetsmarknadens struktur.
Eller finns det dolda avsikter med debattartikeln?

torsdag 10 februari 2011

Anonyma kapitalister

Kapitalisterna institutionaliseras och blir allt mer anonyma.
Idag ägs de svenska börsbolagen till 85 procent av svenska och utländska institutioner skriver Dagens Industri, enligt Affärsvärlden. (DI är inte tillgänglig på nätet för vanligt folk)
Sedan 1970-talet har privata enskilda ägare minskat sin ägarandel från 50 till dagens 15 procent.
Kapitalet ägs av allt fler aktieägare och pensionstagare men ansvaret för kapitalet ligger på en handfull styrelseledamöter och leds av välbetalda VD:ar.

Den ansvarsfulle private kapitalisten blir alltmer en nostalgisk dröm för SvD:s ledarredaktion m.fl. Inte ens Kamprad, har det visat sig, uppfyller denna gamla bild av kapitalist.

En del av det anonyma kapitalet ägs av stiftelser som tillsammans äger aktier för 120 miljarder kronor.
Medlemmar i familjen Wallenberg står för en tredjedel av det totala värdet av alla stiftelsers innehav på börsen. Därefter är det olika pensionsfonder som utgör de 20 största stiftelserna där samtliga har ett innehav på mer än en miljard kronor.

Styrelsebesluten blir allt opersonligare och därmed kortsiktigare och finansiellt inriktade med allt mindre fokus på den långsiktiga produktionen i företagen.
Problemet med utvecklingen är att det fortfarande är ur arbetet och produktionen som kapitalet skapas.

Affärsvärlden

tisdag 8 februari 2011

VD är varken arbetare eller löntagare

”Vem får det bättre om Zlatan slutar spela?” undrar Per Gudmundson på SvD:s ledarsida apropå LO i rapporten ”Makteliten – alltid mer, aldrig nog”, som jämför industriarbetarlöner med de allra bäst betalda i Sverige.

Gudmundson ställer avsiktligt frågan fel (för inte är han väl dum?) för att undvika att diskutera grundproblemet att klyftan mellan eliten och löntagarna växer.
Tyvärr är frågan felformulerad även från LO:s sida.

Direktörernas ersättningar är nämligen inte lön, även om delar av ersättningen kallas så. Direktörerna är inte löntagare utan förvaltare av kapital, bl.a. lönekapital.
Precis på samma sätt som den ekonomiska makteliten i alla tider – sultaner, emirer, furstar, hertigar, kungar, adel och aristokrati ¬– ser direktörerna som sin uppgift att leva på vad folket producerar eftersom de förvaltar överskottet. Förr var ordningen av gud given, idag är den given av den kapitalistiska världsordningen.
På samma sätt som förr omger sig denna elit med vapendragare och vasaller, prästerskap och indrivare. Finansexperter, mäklare, ledarskribenter och ekonomer predikar den rådande ordningens ofelbarhet och okränkbarhet.
Som då Per Gudmundsson predikar från sin predikstol på SvD.

LO-rapporten visar att klyftan mellan elitens privilegier och lönerna till dem som producerar kapitalet ökar.
Genom att jämföra industriarbetarlöner med elitens privilegier blir diskussionen fel.
En orsak är helt enkelt att eliten förfogar över löntagarnas lönepengar medan löntagarna saknar makt över elitens privilegier.
Sedan är det klart att den ökade klyftan mellan elit och löntagare har psykologiska konsekvenser som bl.a. påverkar avtalsrörelsen.
Har tidigare bloggat om detta här

Aftonbladet

Expressen

E24
SvD

måndag 7 februari 2011

Linders rosenröda dröm om borgerligheten

Ibland undrar man om PJ Anders Linder är född och uppvuxen i ett elfenbenstorn på SvD och aldrig varit utanför detsamma
Där sitter han och spinner rosenröda drömmar om borgerligheten
Som enda sällskap tycks han ha gamle Adam Smith som levde på Gustav III tid.

Så här drömmer han bl.a. i söndagens SvD:
”Enligt ett borgerligt sätt att se på saken är det bättre att makten finns fördelad på individer, familjer, frivilligorganisationer, kulturinstitutioner, universitet, bolag och stiftelser än att den samlas i några få mötesrum där votering begärs och klubbslagen dånar.”
Det håller vi med om. Men hur ser världen ut?

Vilken individuell makt har den enskilde löntagaren i det multinationella företaget med hundratusentals anställda?
Vilken individuell makt har de fattiga människor som underbetalda arbetar hela sin vakna tid för att producera varor åt de stora koncernerna?
Dånar inte klubbslagen i dessa företags mötesrum?
I dag, när mängder av företag är större än enskilda stater, är det svårt att se idyllen.

Linder beskriver världen som han anser att den borde vara, inte som den är.
Där finns inga storföretag som föser samman individer i jättekollektiva arbetsenheter.
Där finns ingen fattigdom, ingen exploatering av arbetskraft, inga hierarkier, inga motsättningar mellan ekonomiska, sociala och kulturella intressen.
Det är så vackert!
Hans värld påminner om den som Elsa Beskow så käckt illustrerade i skolböckerna för sjuttio år sedan. De var omoderna redan då.

Borgerligheten söker skydd för de enskilda människornas frihet och är misstänksam mot maktkoncentration, slår Linder fast.
Här är borgerligheten rent antikapitalistisk.
Är alltså Linder beredd att kämpa för den enskilda människans frihet från exploatering och en kamp mot storföretagens maktkoncentration?
Vi har inte sett så mycket av det hittills.

Somligt av vad Linder säger är vackert formulerat och jag kan bara instämma. Men har borgerligheten monopol på dessa tankar? T.ex. denna:
”Enskilda människor har stor inneboende potential, som kan förverkligas genom självdisciplin, skolning, näringsfrihet och politiska fri- och rättigheter. När friheten och dygden får samverka kan stora saker ske.”
Det är ju en beskrivning av socialdemokratins idéer sedan 40-talet.

”Vilka de borgerliga dygderna är? frågar sig Linder, och svarar:
”Ekonomihistorikern Deirdre N. McCloskey listar i sin bok Bourgeois virtues (2006) framtidstro, entreprenörskap, kärlek, rättvisa, mod, måttfullhet och klokhet. Själv menar jag, lite mindre storslaget, att kärnan ligger i långsiktighet, ömsesidighet och vilja till personlig utveckling. Genom förkovran, företagsamhet och hjälpsamhet kan människor förbättra sin egen situation och förstärka samhällets fundament. Numera ifrågasätts detta inte i första hand av idén om en naturgiven överhet utan av åsikten att individerna ska stå tillbaka för kollektivet och att människor sitter fast i strukturer som bara kollektiva insatser kan frälsa henne från.”

De stora löntagarkollektiven i multinationella storföretag är inte resultat av socialistiska idéer utan av den kapitalistiska utvecklingen. Ideologiskt motiverade av liberaler och konservativa.
Det är storföretagen som centraliserat, kollektiviserat och nivellerat världen och tvingat individerna samman i löntagarkollektiv. Den utvecklingen är inte bruten.

Linder beskriver en borgerlig utopisk värld, bortom den som vi andra lever i.

fredag 4 februari 2011

Regeringen slösar bort skattepengar

Regeringen ska sälja upp till 255 miljoner av statens aktier i bankkoncernen Nordea, motsvarande 6,3 procent av aktierna, enligt ett pressmeddelande från finansdepartementet.

Intäkterna från svenska statens företag var 352,8 miljarder kronor 2009.
Staten får således regelbundet in en bra slant genom sitt företagsägande.
Att sälja ut statliga företag, eller delar av företagen, ger staten en engångssumma men minskar statens inkomster på lång sikt.
Dålig ekonomi alltså.

Vid en utförsäljning av Nordeaaktier kan det vara andra staters banker som köper. Den statliga investeringsfonden i Abu Dhabi, Abu Dhabi Investment Authority, Adia, passade t.ex. på att köpa 2,5 miljoner aktier i Nordea 2008. De är säkert intresserade även denna gång.
Det skulle innebära att det statliga ägandet fortsätter, men med andra stater som ägare.

När Nordeaaktierna säljs ut minskar statens och regeringens möjligheter att påverka bankernas maktutövning. Och inte lär utförsäljningen minska storbankernas monopol, tvärt om.

Fjärde kvartalet förra året blev Nordeas rörelseresultat 1.071 miljoner euro.
Nordea ger alltså staten inkomster både genom vinsterna och genom skatter.
Försvinner ägandet ut minskar inte bara utdelningsvinsten utan även skatteinkomster.

De svenska skattebetalarna har också del i Nordea, inte minst genom de skattepengar som under krisen stöttade banken. Nu försvinner detta värde till utländska ägare.

Hur resonerar regeringen, egentligen?
Regeringen måste vara medveten om att det bara är en kortsiktig vinst att sälja.

Det finns ingen annan förklaring än att det är liberaldogmatikerna i regeringen som låter sina stelbenta idéer gå ut över statsinkomsterna.
”Staten ska inte äga företag” lyder den stenhårda dogmen.

Den ekonomiska verkligheten är en annan. I vissa fall kan statligt ägande vara nödvändigt eller rent av bra. (Därmed inte sagt att dogmatikerna på andra kanten har rätt, nämligen att statligt ägande alltid är bra eller ”demokratiskt”).

Pragmatism är alltid bra i ekonomiska sammanhang.

Dogmen motbevisas inte bara av den ekonomiska historien utan kan studeras bl.a. i dagens tillväxtländer i Asien. De har byggt sin tillväxt på att kombinera statlig kapitalism med privat. Det har stimulerat tillväxten.

Innan utförsäljningen sker bör alla fakta i affären redovisas för allmänheten. För hur många medborgare vet att regeringen i onödan slösar bort skattepengar?
I SvD 110205 kommenterar oberoende finansanalytiker Peter Malmqvist affären.


Privata Affärer


E24

Affärsvärlden

SvD

SvD

DN

DN

DN

Veckans Affärer

torsdag 3 februari 2011

S söker ledare och politik

Tusentals medlemmar och partidistrikten har formulerat vilka krav som ska ställas på socialdemokraternas nya ledare.
Valberedningen har sammanfattat kraven. Den nye partiledaren ska
- kunna samla hela partiet,
- vara tydligt förankrad i partiets värderingar
- kunna bygga ett starkt lag,
- i tillräcklig omfattning ha prövats i sitt ledarskap inom partiet.
- kunna stärka och utveckla partiorganisationen och kunna leda idédebatten
- i samspel med medlemmarna utveckla partiets politik efter de förändringar som sker i samhället och omvärlden.
Partiordförande ska kunna bli Sveriges nästa statsminister och kunna leda partiet i flera kommande val.
Enligt kriterierna är det inte nödvändigt att den nye partiledaren sitter i riksdagen.
Nu ska partidistrikten diskutera vilka namn som motsvarar kriterierna och som kan nomineras till uppdraget.
Distrikten ska inte göra någon rangordning av kandidaterna utan bara ta fram ett antal personer som man anser uppfyller kraven.
Socialdemokratiska studentförbundet föreslår redan miljöministern Lena Sommestad som partiets nya ledare.
Nu återstår bara att slå fast vilken politik den nye ledaren ska stå i spetsen för.

Privata Affärer

Expressen

SR

LO-Tidningen

DN