onsdag 20 januari 2010

Arena för vilsen debatt

Jag hade haft tidskriften ”Arena” i många år innan jag, för några månader sedan, sa upp min prenumeration. Inte för att jag, som Kajsa Ekis Ekman skrev i DN 2009-07-13, fick ont i magen av att läsa ”Arena”, utan för att jag för det mesta fann innehållet ointressant.
Efter en genombläddring blev tidskriften oftast liggande oläst.

Sedan Dan Josefsson och Daniel Suhonen gick till attack mot tidskriften för att den saknar klasskampsperspektiv (AB 2010-01-12 ) och Håkan Blomqvist och Kjell Östberg förde fram en ungefär liknande kritik i AB den 2010-01-20 måste jag fundera över mitt eget ställningstagande. Varför fann jag Arena ointressant? Har kritikerna rätt?

Det är svårt att hitta riktig substans i den spretiga kritiken. Det verkar som om kritikerna inte förmår att formulera kärnan i sin kritik utan nu vädrar allmänt missnöje med en vilsen vänster som saknar linje. Arena får skulden.
Blomqvist/Österberg sammanfattar kritiken som att ”det avgörande problemet med Arenas linje är att den undviker frågan om kapitalismen”.
”Ordet socialism letar man förgäves efter i Arenas programförklaring. Att ens ställa frågan om alternativ till kapitalismen tycks ses som uttryck för vänstersekterism.”, skriver de.
Man känner kritikernas olust, men är det Arena som skapar denna olust?

Jag kan hålla med om att en analys av kapitalismen skulle vara välgörande inom vänstern men en sådan måste föras utan färdiga formler och dogmer. Jag blir dock en smula tveksam om det är en sådan förutsättningslös debatt som kritikerna är ute efter. De tycks redan bombsäkra på vad kapitalism är och anser att det behövs en ”antikapitalistisk strategi”.
Vad vänstern behöver är en förutsättningslös och odogmatisk analys av definitionen på kapitalism innan man formulerar en antikapitalism.
Och kanske är det, trots allt, det som Arena försöker syssla med?
Men på ett ointressant och konstigt sätt.

Håkan A Bengtssons och Karolina Ramqvists svarar på kritiken i AB 2010-01-15 och verkar å andra sidan inte medveten om vänsterns grundproblem.

Inga kommentarer: