lördag 22 april 2017

Ett orättvist lotteri

Du bestämmer inte själv att du ska födas. Du väljer inte själv till vilken ekonomisk, social och kulturell miljö du föds.
Det är slumpen, livets lotteri, som avgör.

Somliga föds till trygghet och fred, andra till otrygghet och våld.
Somliga föds av ekonomiskt starka, socialt väletablerade och kulturellt gynnade föräldrar. De kanske till och med har planerat ett älskat barns födsel.
Andra drar nitlotter och föds av föräldrar som har dålig ekonomi, är socialt handikappade och som saknar utbildning och bildning. Som inte ens välkomnar födseln.
Vissa växer upp i väletablerade villaområden eller i de fina stadskvarteren medan andra bor i förortens hyreskaserner eller i fattiga stugor i glesbygd.
Den enes föräldrar bryr sig om att planera och vägleda sina barns framtid medan den andres föräldrar inte bryr sig.

Så utfaller livets lotteri. Det är sannerligen inte rättvist.
Naturligtvis kan den som dragit vinstlott förslösa sina möjligheter medan det finns exempel på att dom som dragit en nitlott trots sin bakgrund kan komma sig upp i tillvaron.
Och det är mycket här i livet som avgörs av tillfälligheter och slump.

Jag är medveten om att resonemanget faller på hälleberget om du tror att högre makter styr eller att ett förutbestämt öde redan stakat ut din framtid. Du ser inte slumpens skördar.

Nu vill emellertid regeringens skolkommission att lotten ska avgöra vilka elever som ska få gå i de populäraste grundskolorna.
Det är ett sätt att med slumpens hjälp något korrigera livslotteriets orättvisa utfall.



fredag 21 april 2017

Nationella folkomröstningar är odemokratiska

Brexitomröstningen i England genomfördes 23 juni 2016 och resulterade i att de som röstade för att England skulle lämna EU vann med 51,9 procents röstandel.

I folkomröstningen om konstitutionen den 16 april i Turkiet samlade ja-sidan 51,3 procent för en ändring av konstitutionen, mot 48,7 procent för nej-sidan.
I bägge fallen var det mycket komplicerade och sammansatta ekonomiska, inrikes- och utrikespolitiska och juridiska frågor som folket skulle rösta om.

Man kan med starka skäl undra över hur pass insatta i frågans viktiga detaljer väljarna var och hur mycket av i konsekvenserna av ett ja eller ett nej de kunde förutse.
I bägge fallen innebär omröstningsresultatet hur som helst att halva befolkningen bestämmer över den andra halvan när det gäller alla medborgares ekonomiska och sociala framtid.

Folkomröstningar innehåller oftast endast två alternativ- Ja eller Nej - och resultatet formar sig oftast kring 50-50.
Som t.ex. i de stora svenska nationella folkomröstningarna om
Rusdrycksförbud, 27 augusti 1922, Ja 49,0 procent, Nej 51,0 procent.
EU-medlemskap, 13 november 1994, Ja 52,3 procent, Nej 46,8 procent.               
Införande av euron 14 september 2003   Nej 55,9 procent, Ja 42,0 procent.

Resultatet vid ett val där en knapp majoritet vunnit över en relativt stor minoritet i en för alla gemensam fråga tvingar en stor missnöjd minoritet att rätta sig efter en knapp majoritets beslut. Några få procent av väljarna får fälla det avgörande beslutet.

Möjligheterna till kloka och eftertänksamma kompromisser existerar inte.

Majoritetsval är utmärkta i mötesverksamheten inom föreningar för att avgöra ett mötes uppfattning. Men när det gäller frågor med konsekvenser för hela föreningens framtid frångår man enligt mötespraxis och de flesta stadgar majoritetsprincipen och avgör med en kvalificerad majoritet.






söndag 9 april 2017

Tre åsiktsförföljda redaktörer

Johan Hakelius anser i en krönika i Expressen att Ivar Arpi är närmast förföljd i den trånga svenska åsiktskorridoren.
Hakelius påpekar att han minsann själv varit drabbad liksom hans hustru Susanna Popova.

”Sin position som usch-då-kontroll har Arpi erövrat genom att a) tidigt påpeka att migrationen inte är oproblematisk b) varna för islamism c) försvara en vid yttrandefrihet d) påstå att toleransen är låg för avvikande åsikter i Sverige e) råka se ut en aning som Nordman. Särskilt d) tror jag spelat roll. Toleransen är väldigt låg i Sverige för påståenden om att toleransen är väldigt låg i Sverige.”


Oj, oj, oj stackars Arpi och Hakelius!
De får inte säga sin mening utan att deras åsikter blir ifrågasatta.

Arpi har ju bara SvD:s ledarsida. Hakelius
skriver i Expressen samt andra tidningar och tidskrifter som till exempel Axess magasin och Affärsvärlden. Och så är han redaktör för Fokus.
Arpi har tidigare varit
ledarskribent på 
Göteborgs-Posten, Hallandsposten och Liberala Nyhetsbyrån. Han har även arbetat som redaktör på Axess magasin och som redaktör på det borgerliga samhällsmagasinet Neo.

Och så klagar de över att inte få säga sin mening utan mothugg. De finner den s.k. åsiktskorridoren för trång.

Vad ska vi då säga som aldrig blir publicerade i något av nämnda medier?
De får väl göra som vi. Börja blogga.


Mats Edman, Dagens Samhälles förre redaktör, ryckte ut och delade Hakelius krönika på Facebook och fick en massa devota gillare.

Det är rörande.




torsdag 6 april 2017

Sju fundamentala tankar om tillvaron

Även du har antagligen inställningar till tillvaron och verkligheten som ligger till grund för din världsuppfattning. 
Jag har fyllt åttio och det kan därför vara läge att summera den grundinställning som vuxit fram under åren.
Min grunduppfattning om tillvaron vilar på sju fundament som jag anser gäller för all natur, all samhällsbildning, allt mänskligt liv.
De är på inget sätt nya eller märkvärdiga utan tänktes redan av antikens greker.

I. Ingenting i tillvaron är isolerat i sig självt eller ensamt.
Allt är en del av ett större sammanhang eller en helhet där allt är ömsesidigt beroende av vartannat.
Allt har en bakgrund och ett upphov. Ingenting sker av sig självt. Allt har en orsak i något annat.
Allt är beroende av sin omgivning och påverkar omgivningen. Varje detalj ingår i en helhet.
En atom existerar till exempel inte ensamt, utan är alltid en del av hela universum där atomer ständigt påverkar varandra och är ömsesidigt beroende av varandra. Inte ens universum är en enskildhet utan del av ett större sammanhang.
Allt är ömsesidigt beroende.

II. Allt förändras ständigt.
Allt är i ständig rörelse och förändring. Ingenting är statiskt.
Inom biologogin t.ex. sker än ständig förändring där levande organismers ärftliga egenskaper i en population förändras från generation till generation genom olika processer. Denna evolution är ursprunget till den stora variation som finns i den biologiska världen: de nu förekommande arterna är alla besläktade genom ett gemensamt ursprung, och med tiden utvecklas nya arter från de existerande genom artbildning, en produkt av små successiva förändringar över stora tidsrymder. Genom denna förändringsprocess har bland annat den mänskliga hjärnan utvecklats.

III. Allt växelverkar.
Allt växelverkar med andra företeelser och rörelser där en rörelse möter en motrörelse eller en motkraft och där de bägge attraherar eller repellerar varandra, där företeelserna smälter samman till nya företeelser, där olika företeelser påverkar eller påverkas av varandra.
Vatten förvandlas till is vid en viss temperatur och till ånga vid en annan.

Trots allt har vår hjärna vissa begränsningar. För att orientera oss i tillvaron måste vi människor först betrakta och studera enskildheten.  Vi måste analysera detaljen för att sedan kunna sätta in detaljen i sitt övergripande sammanhang och helheter.
Vi kommer visserligen aldrig att förstå den totala helheten i tillvaron men vi kan sträva mot en sådan förståelse. Våra hjärnor är byggda just för detta.
Om vi glömmer att sätta in enskildheterna i sina sammanhang kan vi aldrig uppnå kunskap om varken den studerade enskildheten eller tillvaron.

Den gravt autistiske individen, för att ta ett exempel, är handikappad i tillvaron på grund av att hen har nedsättningar inom helhetsförståelse, socialt samspel/kommunikation, planerings- och organisationsförmåga, fantasi/föreställningsförmåga, minnesfunktioner, beteenden och känslor.
Autism är inget unikt eller avskilt. Alla människor är mer eller mindre autistiska.
Och det finns mer eller mindre autistiska kulturer.

IV. En enda sanning, eller en sanning som förklarar allt, kan inte finnas.
En sanning som gäller för alla och allt existerar inte. Det finns hypotetiska sanningar som kan gälla som rättesnören ända tills en ny sanning bevisas eller visar sig riktigare.
Den ”sanning” som du just nu tar del av kan inte göra anspråk att vara den enda riktiga eller ens riktig. Den kan och bör ifrågasättas.
Men för mig gäller den till dess att jag blir övertygad om en annan.
Alla förklaringar om tillvaron är tillfälliga, ingen är slutgiltig.
Helt enkelt för att alltet hela tiden förändras och innehåller en oändlig oöverblickbar mångfald. Ingen förklaring av tillvaron är helt sann eftersom det finns ett oändligt antal aspekter på allt.

Visserligen finns en objektiv verklighet bortom människans medvetande men den verkligheten filtrerars genom våra hjärnor och sinnen och blir därför bara en projektion.

V. Ingen gud, högre makt eller okänd intelligens styr vår tillvaro.
Inget förutbestämt öde präglar våra liv. Ingenting är förutbestämt. Det finns ingen mening med livet annat än livet självt. Det finns inget slutmål för historien.
Livet är en parentes i evigheten. Individens liv, där den enda meningen är att leva och fortplanta sig, är en kort avbrott i ett icketillstånd. Efter döden återgår individen till samma tillstånd som före sin födsel.
Även mänsklighetens liv är ändligt. Om några miljoner år finns kanske inte människan längre.  Bakterier och andra organismer har tagit över vår planet.

VI. Slumpen och tillfälligheterna avgör.
Eftersom ingenting i världens eller universum är organiserat av en höge intelligens med ett bestämt mål finns inte heller någon bestämd ordning eller logik i det som händer. Det finns inget slutmål. Tillfälligheter kan spela stor roll i förändringsprocesser.
Vi kallar det slumpen.
Med hjälp av vetenskap, planering och prognoser söker vi upphäva slumpens makt, men kommer inte att lyckas helt.
Ständiga mutationer och omkombinationer av gener formade livet. Och till och med i universums grundvalar, i dess mikrokosmos av obestämbara partiklar, ja i själva skapelsen i Big Bang, ser fysiker och kosmologer slumpens spel.
Din egen födelse är, med största sannolikhet, en slump.

VII. Det finns inget centrum
I världsalltet finns inget centrum eller, rättare sagt, det finns ett otal centra.
Visserligen är varje människoindivid centrum i sitt liv men det gäller alla världens cirka 8 miljarder människor. Du har huvudrollen i ditt liv och alla andra är statister även om vissa människor har större betydelse för just dig än andra.
För att kunna orientera oss i vår tillvaro tvingas vi att tänka som om det fanns enskilda centra.
En gång betraktades jorden som universums medelpunkt, därefter solen. Nu vet vi att det finns hur många solar som helst i ett universum utan ände. Antagligen finns det också andra universa.

Vi lever således med en massa paradoxer i förhållande till den nu kända världsbilden.
Människan tvingas, för att överleva, att tänka statiskt, i smått, en sak i taget, slå fast lagar och sanningar, tro på en högre mening och se sig själv som världens centrum.

Sammanfattning:
Allt hänger samman,
Allt förändras ständigt
Allt växelverkar
Det finns ingen ensam, absolut eller övergripande sanning
Inga högre makter styr över människan
Slumpen kan påverka allt
Det finns inget centrum

Det kan verka överflödigt att redogöra för dessa, för många självklara, ”sanningar”. Men faktum är att många människor handlar som om de inte omfattar min ”sanning” om tillvaron.
Vi har därför svårt att förstå varandra.


måndag 3 april 2017

Rea på arbetskraft eller tjäderspel?

Tove Lifvendahl gjorde karriär i Svenskt Näringsliv och i Moderaterna innan hon hamnade på SvD:s ledarredaktion.
Vilket kan förklara att hon i dagens ledare uppfattar avtalsrörelsen som ett tjäderspel.


Själv har jag min bakgrund inom fackföreningsrörelsen och vänstern innan jag blev pensionär.
Vilket säkert förklarar att jag ser avtalsrörelsen som en del av den globala klasskampen.

Tove Lifvendahl och jag har olika syn på mycket annat också, särskilt på arbetsmarknadsområdet.
I dagens fågelskådning gillar hon inte satsningar på lågavlönade i avtalsrörelsen utan vill att det skapas enkla billiga arbetstillfällen på marknaden för arbetskraft som inte har jobb.

Tanken är att arbetsgivarna skulle bli mer benägna att ge arbetskraft jobb i fall arbetskraften var billigare.
Med andra ord betraktar hon arbetsgivare som ”arbetsköpare” som vill köpa billigare arbetskraft. Helst på rea.

Fast istället svamlar hon om tjädrar.




fredag 24 mars 2017

En verklig påhittad verklighet



Jag är rätt usel på att följa olika serier och realityprogram på TV. Dessutom har jag nästan helt slutat att läsa skönlitterära romaner.

I glada vänners lag sitter jag därför som ett frågetecken när de diskuterar olika personers handlingar, personligheter och karaktär. Ofta tror jag att de talar om riktiga människor som jag inte känner men när jag frågar får jag förklaringen: Det är karaktärer i Downton Abbey, Badhotellet, Innan vi dör o Bron, Bonde söker fru eller i böcker som Burflickan, Toner i natten, Irlandstrilogin, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar och andra.
Varför jag slutat läsa skönlitteratur? 
Jag har läst ganska mycket skönlittertur sedan jag som femåring började läsa. Nu är jag åttio och en viss mättnad har uppstått. Men jag har en mer rationell förklaring. Jag inser att min kvarvarande tid i livet är begränsad och jag anser inte att jag har tid med att läsa om påhittad verklighet eller att bli underhållen.

Skönlitterära böcker är nämligen, som jag ser det, påhittade berättelser som skildrar fiktiva människors liv, relationer, tankar, handlingar, psykologi, känslor och öden. Författaren kan, utifrån sina erfarenheter, forma dessa skapade gestalter så att de blir trovärdiga skildringar som om de vore verkliga människor. Läsarens och författarens världar möts där författaren lyckas skildra sina erfarenheter så att läsaren känner igen dem. Författaren är en gud som skapar en tillrättalagd  ”verklighet” som vi alla vet är fiktiv men som vi kan läsa som verklig. Gestaltningen syftar till att göra berättelsen så trovärdig som möjligt. Ibland brukar recensenter tala om att författaren med sin berättelse ”utforskat människan och hennes existens”. Läsaren ska alltså även ha något att lära av berättelsen. Den författare som bäst ljuger vinner.
Skönlitterära romaner anses innehålla ett högre mått av sanning trots att de är påhittade. Kanske har jag börjat tvivla på detta postulat.

Biografier skildrar speciella människors liv utifrån de kunskaper som författaren har om den skildrade personen. Här utelämnas följaktligen de delar av verkligheten som författaren inte vill ha med i berättelsen, som hen saknar kunskap om eller glömt att berätta. Skildringens trovärdighet beror på författarens gestaltningsförmåga men också på vilka källor hen har tillgång till. Läsaren kan, genom skildringen av den biograferade personen möjligen lära något allmängiltigt men det är inte huvudsyftet med texten. Biografin ska vara dokumentär.
I självbiografier berättar författaren ur sitt eget liv och sina minnen.
Minnet är emellertid bedrägligt, sållar en del och lägger till annat, och blir ofta tillrättalagda. Författare - särskilt offentliga personer - som skildrar sig själv och sitt liv är måna om att inte framstå i sämre dager än hen uppfattar sig eller som hen vill att läsaren ska uppfatta det. Kanske har författaren ett ideologiskt, pedagogiskt eller demagogiskt syfte med sin berättelse. Eller ett egoistiskt.  Och risken är, som sagt, att minnena bedrar. Författarens selektiva minne och subjektivitet minskar möjligheterna att ge en ”sann” bild av ”verkligheten”. Men den kan också vara skriven så att läsaren ändå finner erfarenheter och kunskaper i texten. Gestaltningen blir här viktig.

Påhittade berättelser som underhållning eller förströelse är jag inte i behov av. Därtill syns min återstående livstid alltför kort.
Faktaböcker är däremot ren nöjesläsning. Löjligt nog vill jag lära mig mer om den värld jag snart ska lämna.
Och så jag får skylla mig själv när jag sitter som ett fån medan mina vänner talat om Saga Norén, Rosalinde Mynster, Morten Hemmingsen, Blanka och Christian utan att jag har en aning om vilka de är.




torsdag 23 mars 2017

Sverige och ”invandrarna”



2016 ansökte 2199 ensamkommande barn om asyl i Sverige. Det är att jämföra med 35 369 ensamkommande barn som sökte asyl 2015.
Några kommer det att gå illa för, andra kommer att klara sig bra.
Bara en ytterst liten del blir kriminella och uppmärksammade av polisen.

Betydligt fler har blivit ganska framgångsrika. Här är några av de senare:
Ett ensamkommande flyktingbarn, som redan 1939 kom till Sverige från Österrike, var Harry Schein (1924- 2006). För honom gick det bra.
Han blev en tongivande och drivande entreprenör och kunde ta vara på den unika ekonomiska situationen som Sverige befann sig i åren 1950-1970.
I boken Citizen Schein och i filmen med samma titel skildras hans liv och gärning.
Ett annat ensamkommande flyktingbarn kom till Sverige efter krigsslutet.
Jag minns hur en man i kamelhårsulster och sidenscarfs ledsagade honom till det katolska barnhem i Stockholm där jag bodde. Senare fick jag veta att flyktingpojkens far, i det nyligen kommunistiska Polen, hade sysslat med skumma svartabörsaffärer och fadern räknade med att åka fast. Därför skickade pappan sin son till Sverige. Sonen lärde sig snabbt svenska och läste mycket. Han var duktig i schack och kunde allt om planeterna. Därför kallade vi honom professorn.
Han blev professor men inte i astronomi utan i ekonomi. Det var Marian Radetzki (f. 1936) professor i nationalekonomi. 1972-75, var han chefsekonom i the Intergovernmental Council of Copper Exporting Countries, CIPEC, i Paris.

Till det här katolska barnhemmet och invandrarskolan kom många flyktingbarn som lyckats bra i livet men alla inte här i Sverige eftersom de med sina familjer fortsatte flykten västerut till England, USA och Kanada.
Om vi talar mer allmänt om ”invandrare” så har många blivit framgångsrika.
Några exempel:
Silvia
Renate Sommerlath/Bernadotte, Tyskland/Brasilien, Svensk drottning
Salvatore Grimaldi, Italien,
VD i Grimaldi Industri AB.
Fotios Costoulas, Grekland, Grundare till Apolloresor
Spyridon Mylonopoulos, Grekland, äger Bergendahls med moderbolaget Bergendahl & Son Aktiebolag
Laszlo Szombatfalvy, Ungern, aktieplacerare
Bicky Chakraborty, Indien, hotellägare.
Vladimir Denisov, Ryssland, forskare vid Lunds Universitet
Refaat el-Sayed, Egypten, finansman och VD,
Jane Walerud, USA, entreprenör
Akbar Seddigh, Iran,
kemist, civilingenjör och företagsledare.
Ali Akbar Karimi, Iran, företagsledare, styrelseproffs
Fernando di Luca, Italien, grundare av livsmedelsföretaget Di Luca & Di Luca
Alessandro Catenacci, Italien,
entreprenör inom den svenska hotell- och restaurangnäringen.
Ayad al-saffar,
entreprenör. Grundare till Klockgrossisten i Norden, numera Axcent of Scandinavia,
Muhittin Tayli, Turkiet, ordförande i Matvärlden och Laroc
Zeki Vural, Turkiet, VD för bl.a.
Z & M Food AB
Sunit Merhotra, Indien, reklambyråägare
Farhad Saeidi, Iran, IT-entreprenör
Panos Papadopoulos, Grekland, grundade badklädesleverantören
Panos Emporio AB 1986.
Zlatan Ibrahimovic, fd Jugoslavien, fotbollsproffs
Jennie Chang, Taiwan
Firuz Barbaros Baglikaya, resebyråer Datur AB
Siamak Alian, Iran, äger Ditsit AB
Vimal Kovac,
VD och huvudägare av Stureplansgruppen
Carlos Gisbert, Spanien
Marcus Samuelsson, Etiopienm krögare
David Dangoor, ägare i Biogaia AB
Greg Dingizian, Armenien, affärsman och
VD
Abdulahad Afram, Syrien, VD och ägare av
Aksab Kemi Aktiebolag
Bo Dankis, Litauen, VD för Perstorp
Hazem Kurda, Kurdistan, VD för Swedish Fine Rice and Food AB
Jan Salloum, ägare och VD för SWEDX AB , Xtrakemi
Vince Istvan Vlaskowits
Zeki Bisso, Syrien vd CAFE ENTRE Aktiebolag, Enterprise four & Company AB,  
Mor Jacob Förvaltning AB
Fannie Gaston-Johansson, USA, dekanus vid Vårdvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet
Klas Ståhl, Estland, styrelseordförande i Sunstrip Aktiebolag, S-Solar AB, Jakasium Capital AB m.fl
Muazzam Sultan Choudhury, Bangladesh
Ivo Stopner, fd Tjeckoslovakien, styrelseordförande i bl.a. Hufvudstaden fastighets
Maris Hartmannis, Lettland, VD för Gambro, Medivir och BioPhausia.
Jean Matti, Syrien, VD för Syrico AB
Fallai, Italien, Sonson Pietro, Mäklare, ägare till Mäklaefirman Fallai & Partners
Amelia Adamo, Italien, grundare, vd och före detta chefredaktör för tidningen som bär hennes namn.
Anastasia Georgiadou Grekland, grundare av och Vd för företaget Svensk Personlig assistans AB.
Arim Özboyaci och Daniel Özboyaci, vd respektive vvd i familjeföretaget Kemisk Tvättindustri AB
Theodor Kallifatides, Grekland, författare
Många etablerar sig som småföretagare.

En stor del av den svenska läkarkåren, åtta av tolv läkare på min vårdcentral, är ”invandrare”:
Ban Paulus, Florim Delijaj, Marek Slomski, Olusola Sangosanya, Paulina Worobiec, Nour Al-Ogbah, Raghad Al-Musawi, Abeer Witwit,
Mina hjärtläkare på Mälarsjukhuset heter Mhememt Hamid och Dimitrios Korompelis och min prostatcancer behandlas av Naseer Yousif. Utan dem hade jag varit död.

För att inte tala om alla de andra som jobbar på restauranger, apotek, verkstäder, byggen, transportföretag, inom livsmedlesbranchen, städföretag och inom de flesta andra näringar och branscher.

Min far och andra fattiga arbetslösa italienare som kom till Sverige före och efter andra världskriget med två tomma händer dog med lika tomma. De tog de tyngsta och skitigaste jobben på bygget.
Under fyrtio år slet de ut sig på svenska byggen som duktiga cementmosaikarbetare, betalade skatt, skaffade barn och bokstavligen byggde Sverige.
Min far dog i cancer samma år som han skulle fått pension. Han sörjdes av oss barn, en som blivit chefspsykolog, en konstnär, en tandsköterska och en journalist.
På samma sätt var det med farsans, syskon och jobbarkompisar.
De skötte sitt, betalade skatt och de byggde Sverige.

”Invandrare” är ingen särskild sorts människor. Alla ”invandrare” är olika individer med olika ekonomiska, sociala och kulturella förutsättningar och bakgrunder. En del är rika en del är fattiga. Precis som
Johansson, Andersson, Karlsson, Nilsson, Eriksson, Larsson och Olsson och alla de andra.