onsdag 28 juni 2017

Vem håller koll på Almedalsveckan den 2-9 juli 2017?

”Öppenheten och tillgängligheten under Almedalsveckan är unik både för Sverige och övriga världen. Alla evenemang under veckan är kostnadsfria och öppna för alla.”
Så, bland annat, presenterar arrangörerna Almedalsveckan.

Men hur är det?
Tillgänglighet? Större delen av svenska folket kan av olika anledningar inte vara där.
Kostnadsfritt? För vem?
Öppenhet? Hur är öppet om vad Almedalsveckan kostar skattebetalare, konsumenter, medlemmar i organisationer är det? Ingen har hittills redovisat kostnader i förhållande till vad som kommer ut av jippot.

För jag antar att resor, logi, traktamente och övrigt kostar för deltagande företag (893), stat/kommun/landsting (532), organisationer (801), massmedier (555), näringslivsorganisationer (225), fackliga organisationer(102)
(Siffrorna inom parentes är antalet deltagande enligt arrangören)

Dessutom kostar förberedelser på hemmaplan, inbjudningar och annonsering, småmutor, kompledigheter, teknisk personal, materiel, polisövervakning, rapportering m.m.

Att de 3938 evenemangen, med 1863 unika arrangörer och 7085 medverkande inte skulle kosta något tror jag inte på.

Det är naturligtvis inte möjligt att göra en utvärdering av vad Almedalsveckan ger i utbyte. Många viktiga frågor kommer att diskuteras. De flesta sådana har visserligen redan diskuterats rätt mycket men de skulle kunna diskuteras på ett mindre komprimerat sätt. Man kunde till exempel alternativt ordna seminarier över hela landet under en längre tidsperiod. För vem hinner springa på de 3318 seminarierna under en Almedalsvecka?

Enligt arrangören ska följande frågor diskuteras, (Siffran inom parentes anger debattämnen på programmen)
Hållbarhet (309), Vård och omsorg (288), Byggande (255), Barn/ungdom (207), Näringsliv (194), Mänskliga rättigheter (187), Media/journalistik (182), Digitalisering (181), Klimat/miljö (175), Ekonomi (168), Partiets dag (149), Sysselsättning/arbetsmarknad (147), Utbildning (147), Demokrati (138), Integration/mångfald (121), Energi (109), Forskning (104), Rättsväsende/brott (91), Säkerhet/försvar(83), Internationella frågor (80), Infrastruktur (76), Kultur (74), Jämställdhet (53), Mat (48), EU (47), Kommunikationer (46), Äldre (44), Regionfrågor (35), Besöksnäring (25), Yttrandefrihet (8) och Annat (167)

Nu förstår till och med jag att medierna är rätt insyltade men det bör väl finnas en och annan grävande journalist som tar sig an uppgiften att granska den heliga Almedalsveckan?

Källor:


tisdag 27 juni 2017

Skicka kungen till Kina!

När Stefan Löfven nu varit i Kina är det inte första gången som en svensk statsminister gjort besök i det stora landet i öster.
För tjugoett år sedan reste dåvarande statsminister Göran Persson till Kina.
Ett femtiotal svenska journalister var med på resan, alla ville de snappa upp något viktigt att sända till hemmaredaktionerna. Fast det var länge rätt magert med sensationer. Alla hängde de nämligen Persson i hasorna.

Men så, i slutet av resan i samband med ett tal för svenska affärsmän på Svenska Handelskammaren, kom ett uttalande från den svenske statsministern som väckte våldsamma protester bland oppositionen här hemma och krav om misstroendeförklaring mot Persson i riksdagen.

Så här sa Persson: ”För mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling när man ser det kinesiska exemplet.”

Han jämförde med Ryssland och fortsatte: ”Sedan ska det naturligtvis inte drivas så långt att man inte kritiserar exempelvis om det sker övertramp mot mänskliga rättigheter. Det är självklart. Där viker vi inte”.
Den andra satsen kommer ofta bort när Perssons uttalande citeras.

Persson utsattes efteråt för väldiga påtryckningar för att ta tillbaka sitt uttalande, men vägrade. Han klarade trots det misstroendeomröstningen.

Och så här i efterhand.
Hade inte Persson rätt i sin iakttagelse om att politisk stabilitet betyder oerhört mycket för ekonomisk utveckling? Oavsett styrelseskick?

PS. Sveriges statschef, eller statsöverhuvud, är den främste företrädaren för Sverige. Han heter Carl XVI Gustaf och har jättebra betalt för att företräda Sverige i internationella sammanhang. Det gör han enligt många människor på ett utmärkt sätt. Varför inte sända statschefen till Kina för att få den fängslade svenske bokförläggaren Gui Minhai fri?

Om nu inte statsministern Stefan Löfven lyckas med det.

SVT 






Högre skatter gör folk lyckligare

”Sverige har världens högsta marginalskatt – och det från förhållandevis låga inkomster. Det är direkt skadligt för samhällsekonomin, och framför allt inte hållbart om Sverige vill fortsätta ha en skattefinansierad välfärd för alla”, skriver Christian Ekström och Sofia Linder, Skattebetalarna, i en debattartikel i dag i SvD.

De hänvisar till en ny rapport av nationalekonomen Fabian Wallen på Svenskt Näringsliv. Rapporten går inte att hitta på nätet. Söker man på Skattebetalarnas sajt hamnar man på debattörernas debattartikel.
Jag anser att debattörerna drar förhastade slutsatser ur mycket tveksamma kausalitet.
De jämför med Danmark och England utan att redovisa orsakssamband.
Därför har även jag gjort en undersökning av skatter och deras samband.

Jag har jämfört dels de tio lägsta marginalskatteländerna med de tio länderna med högst marginalskatt och ur tillgänglig statistik jämfört marginalskatt med folkets lycka i respektive land, årsarbetstid i timmar och arbetslöshet i procent.

Min statistiksammanställning visar att folket i de länder som har höga marginalskatter är lyckligare och arbetar mindre än de som har låga marginalskatter.
Sambandet mellan marginalskatter och arbetslöshet är svårare att se, om det skulle finnas något.


Lägsta marginalskatterna i procent ordnade efter de tio lägsta till högre, (upplevd lycka rating), antal arbetade timmar och arbetslöshet i procent av arbetskraften.
Bulgarien 10    (105)          ?                 6.6
Ryssland 13
      (49)            1978           ?
Litauen 15        (52)            1860           8,1
Ungern 15        (75)            1749           4,3
Rumänien16     
(57)            ?                 5,3
Estland 20        (66)            1852           5,5
Tjeckien 22       (23)            1779           3,2
Lettland  23      (54)            1903           9,0
Slovakien 25     (40)            1754           8,4
Brasilien 28      (22)            ?                 ?

Högsta marginalskatterna i procent
Sverige 62      (10)           
1612           6,4
Japan 56         (51)            1719           2,8
Danmark 56     (2)              1457          6,2
Österrike 55    (13)            1625           5,9
Finland 54        (5)             1646           8,8
Nederl. 52        (6)             1419           5,1
Belgien 50       (17)            1541           6,9
Slovenien 50    (62)           1676           7,6
Luxemburg 49  (18)           1507           6,0
Irland 48          (15)           1820           ?
Portugal 48       (89)           1868           9,8
Ursäkta röran i tabellen men bloggprogrammet ställer till det.

Arbetstid enligt Ekonomifakta
Arbetslöshet enligt Ekonomifakta



måndag 26 juni 2017

Stjernkvistare och perjusaner förenen eder!

I DN Debatt 2017-06-22 skriver tre socialdemokratiska kommunalråd i Norrköping - Lars Stjernkvist, Kikki Liljeblad och Olle Johansson - om att de vill ha samarbete över blockgränserna och då måste S ”tona ner den hårda retoriken”. 

Socialdemokraten Bror Perjus anser på sin blogg att de tre förordar ”en uppgivenhetens strategi”  inför valet 2018.

Men handlar det om uppgivenhet och enbart om sossarnas retorik i ”dagens hårda debattklimat”?

”Stjernkvistarna” får på tafsen av Perjus för att de anser att partiet ska sluta bunta samman de borgerliga till ”högerpartier”.
De är högerpartier säger Perjus eftersom de står till höger om socialdemokraterna.
Så kan man ju se det.

Att kalla de borgerliga för högerpartier är för övrigt inte värre än att de borgerliga kallar Socialdemokraterna för ”socialisterna” ett begrepp som är avsett att leda tankarna till de forna öststaterna. Vilket fungerar.
Men det var länge sedan som det socialliberala partiet Socialdemokraterna var socialistiskt.

Anledningen till diskussionen inom socialdemokratin är problemet med den nuvarande parlamentariska situationen. Sverigedemokraterna är vågmästare i riksdagen. Om någon regering ska få igenom sina förslag i riksdagen måste den antingen få stöd från högerpartiet SD eller samverka med något eller några partier över blockgränsen. Sossarna kan inte få majoritet ens genom att samregera med Miljöpartiet och i olika frågor stödja sig på Vänsterpartiet.

I det läget vore det en lösning att bilda en samlingsregering som befriar riksdagen från beroendet av SD. Den lösningen har man redan prövat i ett stort antal kommuner, bland andra i Eskilstuna, där jag bor. Eskilstuna hade haft majoritet i kommunen i hundra år innan SD kom och ställde till det. Kommunledningen med Jimmy Jansson i spetsen insåg vad som krävdes och nu samregerar s sedan valet med m och c.

Jag tror inte att det räcker med att tona ner retoriken. Socialdemokratin måste skaka av sig socialiststämpeln och komma ut som socialliberalt. Målet måste vara att samla alla socialliberaler mot marknadsfundamentalister och konservativa.

Och en offensiv strategi inför valet måste vara att föröka eliminera SD vågmästarställning i riksdagen.








söndag 25 juni 2017

God morgon världen!

Varje söndag försöker jag få tid att lyssna till radions P1:s ”God morgon världen”. 
 
Jag försöker åtminstone lyssna till ”Krönikan” 9.40 och på debattprogrammet ”Panelen” fem minuter senare.

De krönikörer som jag helst lyssnar till är Ulrika Knutson, Göran Rosenberg, Nina Björk och Johan Norberg.
Eftersom krönikörerna väljer vad de ska prata om får jag ofta en vinkel på tillvaron som jag själv inte tänkt.  Oftast serverat i intressanta, kvicka, intelligenta och tänkvärda texter.

Panelen är en kvart timmes minidebatt under vilken tre aktuella politiska ämnen diskuteras mellan tre olika dagstidningars ledarredaktörer. Mina favoriter i Panelen är Carl Rudbeck, Heidi Avellan och Per Wirtén som alltid levererar bildade, tydliga och odogmatiska meningar.

Jag delar inte alla medverkades uppfattningar men jag lyssnar gärna till tankar som går på tvärs mot mina egna.

Under de tjugo minuterna levererar SR mer hjärngympa och bildning än vad alla kommersiella pratprogram klarar av under en vecka.
Enligt min mening borde programtiden dubblas för de bägge inslagen.

Tack SR för att mångfalden upprätthålls där marknaden inte klarar av att göra det!










lördag 24 juni 2017

SVT, politik, ekonomi och mångfald

Går det att dra en gräns mellan vad som är politik och vad som är ekonomi? 
En sak är klar, gränsdragningen blir knivig emedan de flesta politiska frågor handlar om ekonomi och eftersom samhällsekonomin inte är fri från ideologi.

Så när Timbro i en ny rapport, som publicerades dagen före midsommarafton, granskar och kritiserar vilka ämnesval SVT:s ekonomireportrar gjort under ett år så handlar det naturligtvis om politik.

Timbrorapporten har författats av mediegranskaren Mats Olin som är VD för Second Opinion och tidigare chef för Timbro Medieinstitut. Timbro står Svenskt Näringsliv nära.
Olin slår fast att SVT:s reportrar har missat de viktigaste ekonomifrågorna och i stället fokuserat på tre ämnen: skattefusk/skatteplanering, välfärdsföretag och storföretag.

 Olin menar att SVT enligt sitt folkbildningsuppdrag borde ha haft en mer allsidig rapportering och behandlat ämnen som t.ex. hushållens skuldsättning, stigande bostadspriser, bristen på bostäder till rimliga priser, ojämlikheten och rörligheten på arbetsmarknaden, den höga arbetslösheten bland utrikes födda samt personer med låg utbildning.
Det är för övrigt områden som bland andra OECD, EU-kommissionen, Konjunkturinstitutet och IMF nämner i sina bedömningar av svensk ekonomi, påpekar Olin.

Att just dessa frågor tas upp i SVT:s övriga politiskt granskande och samhällskommenterande program har mediegranskaren Olin inte upptäckt. Varför skriver han inte om det?
Olin vill ha större mångfald i TV. Varför skriver han inte om de kommersiella TV-kanalernas ensidighet och enfald? Litet ensidigt att bara skälla på SVT.
Han hänvisar till hur OECD, EU-kommissionen, Konjunkturinstitutet och IMF kommenterar svensk ekonomisk och politisk utveckling. Jovisst, de använder ju samma nyliberala dogmer och stereotyper för vad som är samhällsekonomi som Svenskt Näringsliv.

Olin skriver inte en vetenskaplig rapport, om nu någon tror det, utan en politisk inlaga som riktar sig mot alternativa sätt att tackla ekonomin och samtidigt vill han racka ner på SVT som publik service.
Han vill att alla ska betrakta samhällsekonomin på samma sätt som han själv, Timbro, Svenskt Näringsliv och nyliberalerna gör.
Han vill med andra ord likrikta den ekonomiska rapporteringen i TV.

Jag känner därför stor sympati för SVT och SVT:s fyra ekonomireportrar Kristina Lagerström, Knut Kainz Rognerud, Jan Nylander och Johan Zachrisson Winberg för att de, genom sina val av ämnen och reportage i TV, bidrar till större mångfald.


Ledare i SvD 22 juni ”Tänk om mångfalden i SVT kunde bli mindre ensidig” 



torsdag 22 juni 2017

En dogmatiker skriver ledare om bananer

Anna Charlotta Johansson, ledarskribent i SvD, var pressekreterare och politiskt sakkunnig till finansminister Anders Borg (2007-2010) och till utrikesminister Carl Bildt (2010-2012), liksom presschef för Moderaterna och ansvarig för att bygga upp partiets arbete och varumärke i sociala medier (2012-2014).

I dagens ledare i SvD ”Köp hellre oschyssta bananer” levererar hon ett utmärkt exempel på nygammal låtgåliberalistisk dogmatism.
Dogmen lyder: ”Marknaden ordnar alltid allt till det bästa.”
 
Johansson går till storms mot Fairtrade som hon anser stör marknadskrafternas positiva kraft.
”Systemet med Fairtrade bygger på minimipriser som bönderna garanteras. Men detta minimipris ruckar på den annars så välbeprövade marknadsprincipen om utbud och efterfrågan. Överproduktion och dumpning på den vanliga marknaden kan därmed bli resultatet.”

Johansson hänvisar till några forskningsrapporter för att stödja sin tes.
Hon hänvisar bland annat till en rapport från Agrifood Economics Centre (2009) vid Sveriges lantbruksuniversitet och Lunds universitet, AgriFood-Rapport 2009:1

I sin hänvisning hoppar hon över de redovisade positiva effekterna för odlarna för att istället lyfta fram den negativa som tydligen bygger på samma ekonomiska dogm om marknadens förträfflighet som hennes egen.
Den negativa effekten skulle vara att Fairtrade motverkar effektivisering och utveckling som på sikt skulle gynna även de fattiga.

På samma sätt är det då hon hänvisar till en studie från School of Oriental and African studies vid London University, en rapport från Harvard University samt en artikel av professor Bruce Wydick vid University of San Fransisco

Alla utgår de från samma ekonomiska dogm om marknaden.
Det är inte svårt att bevisa en dogm genom att hänvisa till andra dogmatiker som hävdar samma dogm. Det blir rundgång i bevisföringen. Alternativa förklaringar kan inte störa.

Marknadsandelen för FairTrademärkta bananer ligger omkring några enstaka procent eller därunder. I Sverige cirka 15 procent.

Det skulle alltså vara ett hot mot de multinationella storföretagen Chiquita/Fyffes, Dole och Del Monte som har resten av marknaden.

För att riktigt skita ner Fairtrade hänvisar Anna Charlotta Johansson även till förre ledarskribenten på Dagens Industri, f.d. krönikör i Dagens Samhälle, opinionsbildaren Rebecca Weidmo Uvell som, ve och fasa, funnit ett samband mellan Fair Trade och svenska LO!
Att LO är en av ägarna till Fairtrade redovisas annars helt öppet av bägge ägarorganisationernas verksamhetsberättelser. Den andra ägaren är Svenska Kyrkan.

Filmerna ”Bananas” och ”Big Boys Gone Bananas!”  av dokumentärfilmaren Fredrik Gertten.